Folk

Folk åsyftar en större mängd människor som har gemensam kultur och gemensamma intressen och som ofta utgör eller önskar utgöra en nation.

Människan är icke en människa i största allmänhet, hon tillhör en levande organisk gemenskap, ett folk, en nation. ~ Alf Ahlberg

Ett folk är den upphöjda gemenskapen av en lång rad framfarna, nu levande och kommande släkten, som alla hör samman i ett stort innerligt förbund på liv och död. ~ Adam Müller

Citat

• Upplysningstiden hade med förkärlek använt det abstrakta ordet »mänskligheten». Romantiken talar hellre om folken eller »folksjälarna». Ty människan är icke en människa i största allmänhet, hon tillhör en levande organisk gemenskap, ett folk, en nation. Nationen är icke en summa av individer utan ett övergripande helt, en metafysisk realitet.
  • Alf Ahlberg, Filosofiens historia: från den äldsta grekiska antiken till våra dagar (1952), s. 576

• Hävden är ej blott ett val för en dag eller av en generation av människor, ej ett oroligt och tanklöst val; den är ett övervägt val av skilda tider och generationer; den innebär en författning tiotusen gånger bättre utformad än genom ett val, ty den uppstår ur de särskilda omständigheter, tillfälligheter, lynnesdrag, karaktärsegenskaper och moraliska, medborgerliga och sociala vanor som utmärker ett folk
  • Edmund Burke, tal i brittiska underhuset mot William Pitt's motion för reform i parlamentet (7 maj 1782)

• Alla stora folk är konservativa; tröga när det gäller nyheter; tålmodiga i fråga om misstag och missförhållanden; djupt och evigt förvissade om den storhet som ligger i lagen och i sedvänjan, då den väl blivit djupt rotad.
  • Thomas Carlyle i Past and Present (1843), citerat av Herbert Tingsten i De konservativa idéerna (1966), s. 105

• Vart och ett folk lever ej blott i det närvarande, utan även i sina minnen: och det lever genom dem. Varje generation fortplantar sig ej blott fysiskt utan även moraliskt i en annan: den överlämnar sina seder, sina begrepp. Det är denna fortgående tradition, som i olika tider likväl alltid gör folket till ett, den utgör dess oavbrutna medvetande av sig själv som Nation; den utgör, för att så säga, dess personlighet. Så snart ett folk blir odlat blir denna tradition historia. De levande minnena fästas i skrift, och nationen beskådar tydligare sig själv i hävdernas spegel. […] Den ser sin dunkla början, där sagan står och väver dess ätteledning från gudasläkter; den hör från vitt avlägsen forntid ett språk talas, vars ljud det ännu igenkänner; den skådar sin barndoms oskuld, sin ungdoms vågstycken, sin manlighets bedrift; det ser det levande minnets träd utveckla sig, av vilket de sista grenar sticka fram i ljuset av den dag, som ännu är; den ser i de forna tider samma drag, samma blick, under olika öden samma anda, och säger åt sin bild med glatt medvetande: det är dock jag!
  • Erik Gustaf Geijer, Iduna: anmälan av en skrift (1811)

• Ett folk är den upphöjda gemenskapen av en lång rad framfarna, nu levande och kommande släkten, som alla hör samman i ett stort innerligt förbund på liv och död.
  • Adam Müller, citerat av Herbert Tingsten i De konservativa idéerna (1966), s. 48

• Vad som förenar dem till en helhet är folkets gemensamma övertygelse, den allmänna känslan av inre nödvändighet, som utesluter varje tanke på ett tillfälligt och godtycklig ursprung.
  • Friedrich Carl von Savigny, citerat av ibidem, s. 52–53