Samhällskontrakt

Samhällskontrakt är en tänkt överenskommelse om att organisera sig i ett samhälle, ursprungligen om en teori av Rousseau m.fl. som på detta sätt förklarade (och försvarade) statens uppkomst.

Citat

• Samhället bygger i själva verket på ett avtal. Oväsentliga avtal, som gäller syften av endast tillfällig betydelse, kan uppsägas efter behag — men staten får ej betraktas såsom blott ett kompanjonskap för handel med peppar eller kaffe, kattun eller tobak […] Den är ock i fråga om allt vetande, i fråga om all konst, en samverkan beträffande varje värdefull egenskap, varje strävan till fulländning. Eftersom syftet med ett sådant samarbete ej kan uppnås annat än under många generationer, blir det ett samarbete ej blott mellan de levande, utan också mellan de nu levande och de döda och dem som ännu ej kommit till världen.
  • Edmund Burke i Reflektioner om franska revolutionen (1790), §158, citerat av Herbert Tingsten i De konservativa idéerna (1966), s. 20–21

• Inför en hotande katastrof tvingas människorna att organisera sitt samliv i fasta former. De måste övergå från naturtillståndet (status naturalis) till det borgerliga tillståndet (status civilis). Hobbes skildrar denna övergång i juridiska termer som en samfälld överensstämmelse, ett samhällskontrakt. I detta förbinder sig alla individer att avstå från naturtillståndets otyglade frihet och att överlämna makten till en myndighet, vars vilja representerar alla individers viljor. Styrelsen kan utövas av en person (monarki), av en minoritet (aristokrati) eller av en majoritet (demokrati). Huvudsaken är, att den styrandes makt är odelbar och obegränsad.
  • Gunnar Aspelin, Tankens vägar: en översikt av filosofiens utveckling, del II (1958), s. 47