Auktoritet

Auktoritet innebär rätt eller möjlighet till maktutövning på olika nivåer.

Citat

• Könens hierarki upptäcker hon först inom familjen. Hon förstår så småningom att även om faderns auktoritet inte är kännbar var dag, så är det han som är suveränen.
  • Simone de Beauvoir, Det andra könet (1949), s. 175

• Efter andra vatikankonciliet spred sig den uppfattningen att påven kan göra vad som helst i liturgiska ärenden […] Men faktum är att första vatikankonciliet inte alls definierat påven som en absolut monark. Tvärtom, påven hade beskrivits som bevararen av lydnad mot det uppenbarade ordet. Påvens auktoritet är bunden till trons traditioner.
  • Benedictus XVI, Liturgins anda (2000)

• Kyrkans auktoritet [under medeltiden] erbjöd ett oförlikneligt skydd mot individernas självsvåld och egennytta. Människorna tvingades att underordna de enskilda intressena under stora gemensamma syften. Sålunda förverkligades en social harmoni, som aldrig återvunnits. Var och en visste sin plats i det stora sammanhanget: munken var bunden av sina ordensregler, adelsmannen av ståndets hederskodex och stadsborgaren av skråets eller gillets stränga krav på ordning och solidaritet. För alla gällde de heliga normer, som kyrkan uppställde i kraft av sin gudomliga sändning.
  • Auguste Comte, citerat av Gunnar Aspelin i Tankens vägar: en översikt av filosofiens utveckling, del II (1958), s. 252

• Tid och sed skänka auktoritet åt alla styrelseformer.
  • David Hume i A Treatise of Human Nature (1739), citerat av Knut Hagberg i Burke, Metternich, Disraeli (1931), s. 76

• Och man har stundom ett intryck av att svenska ämbetsmän lider av en onaturlig vördnad för sitt eget ämbete. Det är inte alltid deras personlighet och duglighet, som ger dem auktoritet, utan de får sin auktoritet genom själva ämbetet, som liksom i sig självt garanterar för innehavarens oförvitlighet och hederlighet.
  • Vilhelm Moberg, Att övervaka överheten (1953), s. 84

• Auktoritet är inte detsamma som makt och det är extremt kontraproduktivt, rentav farligt, att förväxla de två. När människor utövar makt över andra driver de dessa framför sig med tvång. De som vill utöva makt använder sig av hot om umbäranden eller bestraffningar så att deras underlydande har få val annat än att agera på ett sätt som går på tvärs mot deras personliga behov, önskemål och värderingar. När människor däremot utövar auktoritet är det något som görs i kraft av deras kompetens, en kompetens som spontant erkänns och uppskattas av andra och som normalt följs frivilligt, med en viss lättnad och med en känsla av att rättvisa skipas.
  • Jordan Peterson, Bortom ordning: 12 nya livsregler (2021), s. 25

• Äkta auktoritet begränsar den godtyckliga maktutövningen.
  • Ibidem, s. 26

• [Tonåringar] som väljer att likt rebeller bryta med [kyrkan, skolan, föreningslivet, de politiska partierna och föräldrarna] formerar i vissa fall egna livsuppfattningar. De som gör det utgör inget problem. Värre blir det med dem som förutsätter omhändertagande av någon annan men som ändå förnekar behovet av egna normer. […] De lyssnar inte på några auktoriteter. De uppträder helt enkelt som döva kravmaskiner. Denna grupp växer i välfärdsstatens skugga i mycket snabb takt.
  • Fredrik Reinfeldt, Det sovande folket (1993), s. 108–109