Edmund Burke

Edmund Burke (född 12 januari 1729, död 9 juli 1797), anglo-irländsk filosof, författare och statsman som kom att bli konservatismens förste lärofader.

Den enskilde individen är dåraktig; massan är under vissa tider dåraktig, då den handlar utan att överväga; men släktet är klokt och om det får tid på sig har släktet alltid rätt.

Frihet måste vara begränsad för att kunna ägas.

Vad är frihet utan visdom och utan dygd? Det är det värsta av all tänkbar ondska: för det är dumhet, synd och galenskap, utan handledning eller återhållsamhet.

Citat

• Oändligheten fyller sinnet med den sortens förtjusande skräck, vilken är den mest genuina effekt, och det sannaste testet, av det sublima.
  • Filosofisk undersökning av ursprunget till våra begrepp om det sublima och det sköna (1757)

• Människor är mogna för medborgerlig frihet i exakt proportion till deras förmåga att lägga moraliska band på sina affekter och begär, i samma proportion som deras kärlek till rättvisan överträffar deras rovgirighet, i samma proportion som deras nyktra och sunda förnuft behärskar deras fåfänga och egenkärlek, i samma proportion som de föredrar råd framför smicker. Samhället kan inte existera utan en makt, som utövar kontroll över viljan och begäret, och ju mindre det finns av en sådan makt inom människan, desto mer måste det finnas utanför henne. Det ligger i sakens natur att obehärskade människor inte kan vara fria medborgare. Deras passioner smider deras bojor.
  • Thoughts on the Cause of the Present Discontents (1770)

• Inom politiken är storsinne ofta den sannaste visdomen, och ett stort imperium kan icke förenas med småsinthet.
  • Second Speech on Conciliation with America (1775)

• Frihet måste vara begränsad för att kunna ägas.
  • Brev till Bristols länsmän (3 april 1777), citerat av Livet.se

• De som har mycket att hoppas på och ingenting att förlora är alltid farliga.
  • Brev till Charles James Fox (8 oktober 1777), citerat av ibidem

• Dåliga lagar är den värsta sortens tyranni.
  • Tal i Bristol före valet (6 september 1780), citerat av ibidem

• Vår författning är en hävdvunnen författning; den är en författning, vars auktoritet uteslutande ligger däri, att den funnits sedan urminnes tid […] Hävden är ej blott ett val för en dag eller av en generation av människor, ej ett oroligt och tanklöst val; den är ett övervägt val av skilda tider och generationer; den innebär en författning tiotusen gånger bättre utformad än genom ett val, ty den uppstår ur de särskilda omständigheter, tillfälligheter, lynnesdrag, karaktärsegenskaper och moraliska, medborgerliga och sociala vanor som utmärker ett folk […] Den enskilde individen är dåraktig; massan är under vissa tider dåraktig, då den handlar utan att överväga; men släktet är klokt och om det får tid på sig har släktet alltid rätt.
  • Tal i brittiska underhuset mot William Pitt's motion för reform i parlamentet (7 maj 1782)

• Konsten är människans natur.
  • Appeal from the New to the Old Whigs (1791), citerat av Claus Bryld i Edmund Burke: konservatismens profet (2020), s. 122

Reflektioner om franska revolutionen (1790)

Fördomen gör en mans dygd till hans vana; och inte till en serie lösryckta handlingar. Genom goda fördomar blir hans plikt en del av hans natur.

Vi vet, och det är vår stolthet att veta, att människan till sin natur är ett religiös varelse; att ateismen är emot inte bara vårt förnuft utan också våra instinkter och att den inte länge kan bestå.

Jag vill inte heller utesluta förändring, men även när jag förändrade skulle det vara för att bevara.

• Jag skulle därför dröja med mina gratulationer till Frankrikes nyvunna frihet, till dess jag fått veta hur den kunnat inpassas i det rådande statsskicket; och förenas med en verksam statsstyrelse; med arméernas disciplin och lydnad; med en effektiv och rättvis beskattning; med moral och religion; med egendomsrättens bestånd; med fred och ordning; med hövlighet och samhällsnyttigt uppträdande.
  • S. 37

• Totalt sett är den franska revolutionen den mest häpnadsväckande händelse som hittils inträffat i världen.
  • S. 39

• Vi har en ärftlig krona, ett ärftligt adelskap och ett Underhus och ett folk som ärver privilegier, och friheter, från en lång rad av förfäder. I denna linje ser jag följden av djup eftertanke eller snarare den lyckliga följden av att härma naturen, som är förnuftig utan eftertanke, och alltså denna överlägsen. Nya tänkesätt är ofta resultat av en självisk inställning och inskränkta åsikter. Människor som aldrig ser tillbaka till sina förfäder kommer heller aldrig att se fram mot sina efterkommande. Dessutom vet det engelska folket väl att arvsidén utgör en säker konservativ princip, och en säker överföringsprincip; utan att alls utesluta en förbättringsprincip.
  • S. 72–73

• Genom att välja arvet har vi skänkt vårt statsskick en ram av blodförvantskap; vi fogar vårt lands konstitution liksom med privata band och omfattar våra grundlagar med den tillgivenhet som det förtrogna väcker; förenar och vördar med värmen hos deras samlade och ömsesidiga välsignelser, vår stat, våra hjärtan, våra gravar och våra altaren. […] Genom detta blir vår frihet en ädel frihet. Den erhåller en befallande och majestätisk egenskap. Den har ett stamträd och exemplariska förfäder. Den har sin vapensköld. Den har sitt porträttgalleri, sina monumentala inskriptioner; sin historia, sina skrifter och dokument.
  • S. 74

• Genom att respektera era förfäder skulle ni ha lärt er att respektera er själva. Ni skulle inte ha valt att betrakta fransmännen som ett folk från i går, som en nation av låga underdåniga uslingar fram till emancipationens år 1789.
  • S. 76–77

• Att äga hemkänsla i, och älska de små gemenskaper [EN: the little platoons] som vi hör till i samhället, är den första principen (eller kärnan) i de känslor vi hyser för det allmänna. Det är den första länken i den känslokedja som till sist binder oss till vårt land och till mänskligheten.
  • S. 92

• Alla människor har lika rättigheter, men inte till samma ting.
  • S. 109

• Människans begränsningar, likaväl som hennes friheter, bör uppfattas som en rättighet.
  • S. 111

• Det är nu sexton eller sjutton år sedan jag såg Frankrikes drottning, då kronprinsessa, vid Versailles; och förvisso fanns inte på denna jord, som hon knappt verkade röra vid, en mer betagande syn. Jag såg henne precis ovanför horisonten, prydande och glädjande de höga sfärer vari hon just inträtt – glittrande som Morgonstjärnan, full av liv och glans och glädje. Oh! Vilken revolution! Och vilket hjärta jag måste ha för att utan rörelse iaktta denna upphöjelse och detta fall! […] Jag trodde att tiotusen svärd skulle ha ryckts ur sina skidor för att hämnas även den blick som hotade henne med en förolämpning. Men ridderlighetens tid är förbi. Sofisterna, ekonomerna och de beräknande har gjort sitt intåg, och Europas ära är utsläckt för evigt.
  • S. 132

• På den mekaniska filosofins grund kan våra institutioner aldrig förkroppsligas, om jag så får uttrycka mig, genom personer, för att på det sättet hos oss skapa kärlek, vördnad, beundran eller tillgivenhet. […] Det borde finnas en etikettsordning i varje land, beskaffad på sådant vis att den uppskattades av varje välutbildat sinne. För att få oss att älska vårt land bör vårt land vara älskvärt.
  • S. 135

• Kungar kommer planmässigt att bli tyranner, när undersåtarna gör uppror av princip.
  • S. 136

• Tack vare vårt vresiga motstånd mot nymodigheter, tack vare vår nationalkaraktärs trögrörlighet, har vi fortfarande våra förfäders kännetecken [i England]. Vi har inte förädlat oss till vildar. Vi är inte omvända av Rousseau; vi är inte lärljungar till Voltaire […] I våra bröst slår riktiga hjärtan av kött och blod. Vi fruktar Gud; vi ser med vördnad upp till kungen, med tillgivenhet till parlamentet, med pliktmedvetenhet till domarna, med vördnad till prästerna och med respekt till adeln. Varför? Eftersom det är naturligt att vi när vi möter sådana idéer blir berörda på det sättet.
  • S. 147–148

• I en upplyst tidsålder tillstår jag djärvt att i stället för att kasta bort våra gamla fördomar, vårdar vi dem i stor utsträckning; och ju längre de har existerat och ju mer allmänt de har varit omfattade, desto mer vårdar vi dem. Vi är rädda för att låta människan leva och handla blott efter vars och ens förråd av förnuft; eftersom vi misstänker att detta förråd hos var och en är litet, och att individerna skulle göra bättre i att lita till det samlade förnuftskapital som nationer och tidsåldrar tillhandahåller. […] Fördomen står beredd när nöden kallar; den anvisar från början sinnet en väg av vishet och dygd och lämnar inte människan tvekande i beslutets ögonblick, frågande, förbryllad, eller obeslutsam. Fördomen gör en mans dygd till hans vana; och inte till en serie lösryckta handlingar. Genom goda fördomar blir hans plikt en del av hans natur.
  • S. 149–150

• Vi vet, och det är vår stolthet att veta, att människan till sin natur är ett religiös varelse; att ateismen är emot inte bara vårt förnuft utan också våra instinkter och att den inte länge kan bestå.
  • S. 154

• En perfekt demokrati är det mest skamlösa i världen.
  • S. 158

• Denna principlösa vilja att ändra staten så ofta, så mycket och på så många sätt som de växlingar modena anger skulle bryta all kontinuitet i samhället. Ingen generation skulle mer kunna anknyta till någon annan. Människorna skulle bli föga bättre än sommarens flugor.
  • S. 160

• Förvisso är samhället ett kontrakt. Underordnade kontrakt för syften av övergående slag kan upplösas efter gottfinnande – men staten […] är ett bolag för all vetenskap; ett bolag för all konst; ett bolag för all dygd och all fulländning. Eftersom målen för ett sådant bolag inte kan nås på många generationer, blir det ett bolag inte bara mellan dem som lever, utan mellan de levande, de döda och de ännu ofödda.
  • S. 162–163

• En böjelse för att bevara och en förmåga att förbättra, bägge förenade, det skulle vara min norm för en statsman. Allt annat är simpelt i tillblivelsen och riskfyllt i genomförandet.
  • S. 251

• Vidskepelsen är svaga sinnens religion.
  • S. 254

• Om detta monster till författning kan fortleva, blir Frankrike till sin helhet styrt av agitatorsskrån, av föreningar i städerna som skapats av dem som styr statsskuldsedlarna, och förvaltare av försäljningen av kyrkans jord, advokater, agenter, penningmäklare, spekulanter och äventyrare som utgör en ovärdig oligarki, grundad på förgörandet av kronan, kyrkan, adeln och folket. Här slutar alla bedrägliga drömmer och visioner om jämlikheten och de mänskliga rättigheterna. I det serboniska träsket hos denna låga oligarki dugs de alla upp, sjunker och försvinner för evigt.
  • S. 311–312

• Det skryts om att man anslutit sig till den geometriska politiken, att alla lokala tankar bör försvinna, och att folk inte längre skall vara gascognare, picarder, bretagnare, normander, utan fransmän med ett land, ett hjärta och en Nationalförsamling. Men i stället för att alla blir fransmän är sannolikheten större att invånarna i ett sådant område snart kommer att sakna land. Ingen människa har någonsin genom stolthet, partiskhet eller verklig känsla knutits till ett kvadratiskt område. Han kommer aldrig att yvas över att tillhöra ruta 71.
  • S. 314

• Arméns officerare kommer för en tid att förbli upproriska och splittrade, tills någon populär general, som förstår konsten att medla mellan soldater, och som besitter den sanna befälsandan, kommer att dra allas ögon till sig. Arméer kommer att lyda honom för hans personlighets skull. Det finns inget annat sätt att trygga militär lydnad under sådana betingelser. Men när detta händer, är den person som för befäl över armèn Er herre; herre (det är oväsentligt) över Er kung, herre över Er nationalförsamling, herre över hela Er republik. [profetia som förverkligades i och med Napoleons maktövertagande nio år senare]
  • S. 349–350

• Vad är frihet utan visdom och utan dygd? Det är det värsta av all tänkbar ondska: för det är dumhet, synd och galenskap, utan handledning eller återhållsamhet.
  • S. 388

• För att skapa en regering krävs ingen större klokhet. Säkra makten; lär ut lydnad: och arbetet är gjort. Att ge frihet är ännu enklare. Det är inte nödvändigt att styra; det behövs bara att man lossar tyglarna. Men att skapa en fri regering; det är att sammanfoga de motsatta elementen frihet och återhållsamhet i ett enhetligt verk, det kräver mycket tankearbete, djup eftertanke, en skarpsinnig, kraftfull och associationsrik tankeförmåga.
  • S. 389

• Jag vill inte heller utesluta förändring, men även när jag förändrade skulle det vara för att bevara.
  • S. 391

A Letter to a Member of the National Assembly (1791)

• De som har blivit berusade av makt och dragit fördel av den, om också bara för ett år, kommer aldrig att avstå frivilligt ifrån den.
  • Citerat av Livet.se

• Du kan aldrig planera framtiden med hjälp av det förflutna.
  • Ibidem

• Tyranner saknar sällan förevändningar.
  • Ibidem

Felaktigt tillskivna citat

• Det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör.
  • Ovanstående citat är kanske det citat som oftast tillskrivs Burke men det har inte hittats i någon bok, brev, nedskrivet tal eller annan skrift av Burke. Möjligtvis är citatet ett försök att sammanfatta Burkes idéer. En analys av detta felaktiga citat finns här och här. Det felaktiga citatet är möjligtvis inspirerat av något som Burke faktiskt har skrivit, nämligen: "When bad men combine, the good must associate; else they will fall one by one, an unpitied sacrifice in a contemptible struggle" (Thoughts on the Cause of the Present Discontents, 1770)

• Applåder är en sporre för högtstående sinnen – och slutmålet för svaga.
  • Ej funnet i Burkes skrifter, antagligen från Charles Caleb Coltons Lacon (1820)

Citat om Edmund Burke

• Den galningen är ganska vältalig.
  • Lars von Engeström, citerat av Gunnar Heckscher i förordet till Reflektioner om franska revolutionen (1982), s. 8

• Burke var den mest vältaliga och vettiga galning jag har mött.
  • Edward Gibbon, citerat av Carl Johan Ljungberg i Edmund Burke (2008), s. 15

• Jag beundrar hans vältalighet, jag gillar hans politik, jag älskar hans ridderlighet och jag kan nästan ursäkta hans vördnad för den etablerade kyrkan.
  • Edward Gibbon, citerat av Svante Nordin i Filosoferna: den moderna världens födelse och det västerländska tänkandet 1776–1900 (2016), s. 178

• Burkes temperament, den sorts känsliga, grubblande fantasi som jämte ett rastlöst spekulativt intellekt sökte belysa fakta via principer, ger Burkes tal och pamfletter deras tonfall . . . och det är detta temperament som på samma gång styr, håller tillbaka och anger gränserna för det spekulativa, utforskande förståndet.
  • Sir Hebert Grierson, citerat av Carl Johan Ljungberg i Edmund Burke (2008), s. 14

• Han var en fantasifull och vidsynt man med en ganska häftig läggning, en idealisk familjefar, en lojal vän och en något svårmanövrerad kollega, stolt och ömtålig i sällskap med de höga, god och rättfram bland de fattiga och ringa, ett koleriskt temperament med anfall av melankoli, fylld av vördnad för traditionen och av kärlek till oberoendet, en realist och en verklighetsiakttagare men med en djup känsla för tillvarons gåtfullhet och de mänskliga krafternas begränsning.
  • Knut Hagberg, Burke, Metternich, Disraeli (1931), s. 62

• Russell Kirk har skrivit att Burke ”lindar in sig i sitt ämne likt en orm”. Och det låter kanske inte så sympatiskt, men han blandar historia med principer, han blandar ett bildspråk med aforismer. […] Burke är ganska svår att läsa och han missbrukas lätt, men i gengäld så sker det mer i hans texter. Det är ett väldigt levande och fantasifullt och mångtydigt språk, som det går att göra väldigt mycket med. Men jag tycker också att det är en del av behållningen med den här läsningen. Det känns verkligen som att man hamnar i en tid och på en plats och får lära känna en riktig person med riktiga tankar och känslor som man får följa.
  • Catarina Kärkkäinen, ”Burke och reflektioner om den franska revolutionen”, Smedjanpodden (2 december 2022)

• Man får inte heller föreställa sig att Burke under det påföljande seklet betraktades uteslutande som de konservativas egendom. Till hans biografer och beundrade hörde John Morley, radikal liberal och en av Gladstones närmaste män. Till beundrarna av Burkes politiska visdom hörde även den amerikanska liberalismens främste, Woodrow Wilson. Det är egentligen först under 1900-talet med dess nya revolutioner och nya antirevolutionära stämningar som Burke definitivt blir konservativ.
  • Svante Nordin, "Konservatismens fader eller upplysningens son?" I: Förnuft och inlevelse: Burke mellan upplysning och romantik (1990), s. 53

• Hans skrivande ändrade politikens kurs, och lade grunden för en politisk filosofi som har bestått till våra dagar.
  • Roger Scruton i Edmund Burke: A Genius Reconsidered, citerat av Catarina Kärkkäinen i förordet till Reflektioner om franska revolutionen (2022), s. 27

• Han är den enda människa som jag någonsin känt som, utan att kommunicera, inom ekonomiska ämnen tänkte precis som jag.
  • Adam Smith i ett brev, citerat av Catarina Kärkkäinen i förordet till Reflektioner om franska revolutionen (2022), s. 26

• [Burkes] texter håller i regel en hög litterär nivå, med god retorik och bitvis närmast poetisk kvalitet (därför är han ganska svår att översätta på ett rättvisande sätt).
  • Jakob E:son Söderbaum, Modern konservatism (2020), s. 126

• I likhet med många andra konservativa tänkare skrev Burke knappt någonting rörande ekonomi. Detta har att göra med att konservativa i allmänhet är fokuserade på immateriella värden och anser det materiella vara sekundärt eller t.o.m. farligt att fokusera på.
  • Jakob E:son Söderbaum, "Liberalkonservatismens ideologiska urkällor i en bok på svenska" (13 januari 2023), Svensk Tidskrift

• Burke var den ende av de stora kontrarevolutionära författarna, som skrev enkelt och populärt, och hans stil utmärkes av en våldsam energi. […] Hans tankegångar är notoriskt svåra att återge; är man välvillig kan detta sägas bero på att de speglar livets oändliga rikedom, är man kritisk kan man skylla på att de är så föga preciserande.
  • Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1966), s. 19