Monarki

Monarki är en statsform där statsöverhuvudet innehar sitt ämbete på livstid och genom arv och har titeln kung, kejsare e.d.

Där, varest med nödvändighet alla människor, lika i vilja men olika i styrka, vill härska, är det nödvändigt att en enda människa härskar, om icke alla människor skall förinta varandra. ~ Louis de Bonald

Monarken är statens absoluta medelpunkt. ~ Novalis

Citat

• Där, varest med nödvändighet alla människor, lika i vilja men olika i styrka, vill härska, är det nödvändigt att en enda människa härskar, om icke alla människor skall förinta varandra.
  • Louis de Bonald, citerat av Herbert Tingsten i De konservativa idéerna (1966), s. 39

• Folket, utan sin monark och den just med denne nödvändigt sammanhängande skiktningen av det hela, är den formlösa massan, som icke längre är någon stat och som icke äger någon av de bestämningar, som kännetecknar blott den differentierade helheten.
  • Georg Wilhelm Friedrich Hegel, citerat av ibidem, s. 60

• Högsta domstolen betraktas i USA som en god ersättning för monarkin, som Peter Viereck annars anser vara den lämpligaste stabilisatorn för demokratin. De europeiska länder som bevarade monarkin efter 1918 års omvälvningar utvecklades fredligt, säger Viereck. Där monarkin störtades uppstod förvirring och instabilitet som slutade i avskyvärt tyranni.
  Vad Viereck säger om monarkin är säkert representativt för flertalet konservativa. Det är inte längre tal om någon personlig kungamakt utan om monarken som sammanhållande nationell symbol och traditionsbärare "över partierna". I republikanska länder kan en stark, av parlamentet oberoende presidentmakt uppfattas på samma sätt som monarkin. Den ses som ett uttryck för nationens styrka och enhet. Den franska presidentmakt som general de Gaulle skapade i Frankrike år 1958 hade just detta syfte.
  • Reidar Larsson i Politiska ideologier i vår tid (2006), s. 51

• Under större delen av 1800-talet var monarkin den statsform som den katolska kyrkan ansåg ge de bästa garantierna för kyrkligt oberoende och för den kristna lärans ställning. Liberalismen och demokratin identifierades med ateism och kristendomsfientlighet. […] Det fanns en teologisk svårighet i att förena demokratins doktrin om att statsmakten utgår från folket med kyrkans uppfattning att statsmakten utgår från Gud själv.
  • Ibidem, s. 125

• Monarkien är den evige matematikerns verk . . . och maskinens största förtjänst är att även en obetydlig person kan få den att funktionera.
  • Joseph de Maistre i Examen d'un écrit de Jean-Jacques Rousseau (1795), citerat av ibidem, s. 33

• Endast en person, som genom arv blir härskare, är fast knuten till och har direkt intresse av den suveräna maktens utövning, ty för honom blir statsstyrelsen en personlig angelägenhet på ett annat sätt än för andra.
  • Charles Maurras, citerat av ibidem, s. 181

• Den regerande dynastien, eller om de finns i tillräckligt antal, de härskande familjerna är intimt förbundna genom sitt eget intresse med statens djupaste intresse; de söker utan tvivel, liksom allt mänskligt, sina speciella intressen, men då de finner dem, finner de också och på samma gång det allmänna intresset.
  • Ibidem

• Monarken är statens absoluta medelpunkt.
  • Novalis i Glauben und Liebe oder Der König und die Königin (1798), citerat av ibidem, s. 44

• Monarkien vilar på tron på en genom födseln högre människa, på erkännandet av en idealmänniska. Konungen är en till jordiskt öde (fatum) upphöjd människa. Denna föreställning tränger sig med nödvändighet på människorna. Den allena tillfredsställer en högre längtan i deras natur.
  • Ibidem

• Hur kommer det sig, till exempel, att i Europa eller västvärlden, så är det de mest stabila länder, de mest demokratiska länder, de mest rättssäkra länder, i Nordvästeuropa, som man har kvar kungamakten? Är det en slump? Det är klart att det inte är det.
  • Richard Sörman, "Svenskarna behöver sin svenska kung" (16 september 2023) på Riks