Joseph de Maistre

Joseph-Marie, comte de Maistre (franska: [də mɛstʁ]), född 1 april 1753 i Chambéry, död 26 februari 1821 i Turin, var en savojardisk filosof, författare, advokat och diplomat. Han var den mest inflytelserike företrädaren för kontrarevolutionen och den auktoritära konservatismen under perioden som följde omedelbart efter franska revolutionen. Han räknas som en av konservatismens portalfigurer.

Varje folk har den regering det förtjänar.

Citat

Statsstyrelsen är en verklig religion; den har sina dogmer, sina mysterier, sina präster.

Folk klagar på furstars despoti; de borde klaga på människans despoti. Vi är alla födda despoter.

Examen d'un écrit de Jean-Jacques Rousseau (1795)

• Människan behöver för att uppföra sig väl icke problem utan tro . . . intet är så väsentligt för henne som fördomarna.
  • Citerat av Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 30

• Om du låter var och en lita på sitt individuella förnuft inom religionen, uppstår genast fullkomlig anarki i fråga om religiös tro och den religiösa auktoriteten undergrävs. Det blir på samma sätt om var och en gör sig till domare över styrelseskickets principer: du kommer omedelbart att erfara att det blir social anarki och att den politiska auktoriteten utplånas.
  • Citerat av Gunnar Fredriksson i Konservativa idéer (1986), s. 107

• Statsstyrelsen är en verklig religion; den har sina dogmer, sina mysterier, sina präster. Att underkasta den diskussion är att döda den, ty den lever av politisk tro.
  • Citerat av Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 31

• En författning är ingenting annat än den politiska livsform, som anvisats varje folk av en högre makt.
  • Ibidem, s. 32

• Monarkien är den evige matematikerns verk . . . och maskinens största förtjänst är att även en obetydlig person kan få den att funktionera.
  • Ibidem, s. 33

• Människan är omättlig i sin maktlystnad och infantil i sina begär; alltid missnöjd med vad hon har, älskar hon blott vad hon inte har. Folk klagar på furstars despoti; de borde klaga på människans despoti. Vi är alla födda despoter, från den mest maktfullkomliga monark i Asien till barnet som kväver en fågel med sina händer för nöjet av att se att det existerar någonting som är svagare än det självt.
  • Citerat av Catarina Kärkkäinen i Liberal och konservativ gemenskap – ett försvarstal (2022), s. 42

• Därför är inte regeringen en fråga om val, den är till och med konsekvensen av tingens natur: det är omöjligt att människan är vad hon är utan att behöva styras, för en varelse som både är social och ond måste beslås med oket.
  • Citerat av Tillfallighet.org (27 september 2019)

• Därför leder allting tillbaka till alla tings författare. Makten kommer från honom, lydnaden kommer från honom, allting kommer från honom, utom ondskan.
  • Ibidem

• Alla stora nationer har förenat religion och politik.
  • Ibidem

• Människans primära behov är att låta sitt växande förnuft gå upp i det nationella förnuftet så att det kan förändra hennes individuella existens till en annan, gemensam existens, liksom en flod som rinner ut i havet alltid existerar i vattenmassorna, men namnlös och utan en avskild realitet. Vad är patriotism? Den är det nationella förnuft jag talar om; den är individens raka negation.
  • Citerat av i Joachim Retzlaff i "Förnuftets slut" av Max Horkheimer

Considérations sur la France (1796)

• Vi är fästade vid det högsta väsendets tron med en fin kedja som håller oss bundna utan att förslava oss. Bland det mest beundransvärda i tingens universella ordning är fria varelsers handlande under Guds hand. Fria och slavar arbetar de på samma gång frivilligt och av nödvändighet; de gör i verkligheten allt det de vill, men utan att rubba de allmänna planerna.
  • Inledande meningar, svar på Jean-Jacques Rousseaus inledande ord i Du Contrat Social (1762) "Människan föds fri och överallt är hon i bojor", citerat av Svante Nordin i Filosoferna (2016), s. 147–148

• De verkliga lagstiftarna utmärks av att de aldrig är vad man kallar lärda, att de inte skriver något, att de handlar mera av instinkt och ingivelse än av förnuftsskäl.
  • Citerat av Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 30

Jag har under mitt liv sett fransmän, italienare, ryssar etc., jag vet till och med, tack vare Montesquieu, att det finns perser; men vad beträffar människan förklarar jag att jag aldrig i mitt liv träffat henne.

• Det finns ingenting sådant som människan i världen. Jag har under mitt liv sett fransmän, italienare, ryssar etc., jag vet till och med, tack vare Montesquieu, att det finns perser; men vad beträffar människan förklarar jag att jag aldrig i mitt liv träffat henne; om hon existerar är det utan min vetskap.
  • Citerat av Svante Nordin i Filosoferna (2016), s. 149

• En författning är lösningen på följande problem: att finna de lämpliga lagarna, då man känner en viss nations befolkning, seder, religion, geografiska läge, politiska förbindelser, förmögenhet samt goda och dåliga egenskaper.
  • Citerat av Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 32–33

• De religiösa idéerna formar den enda grunden för alla bestående institutioner.
  • Citerat av Svante Nordin i Filosoferna (2016), s. 149

Essai sur le Principe Générateur des Constitutions Politiques (1814)

• För att bränna ner en stad behövs blott ett barn eller en dåre, men för att återuppbygga den behövs arkitekter, material, arbetare, pengar och framför allt tid.
  • Citerat av Catarina Kärkkäinen i Liberal och konservativ gemenskap – ett försvarstal (2022), s. 16

Les Soirées de Saint-Pétersbourg (1821)

Varhelst det finns ett altare, där finns civilisation.

Kriget är i sig heligt, ty det ingår i världsalltets ordning.

Det är fantasin som förlorar fältslagen.

• Ingenting är mera sällsynt och ingenting heller mera intagande än en vacker sommarkväll i Sankt Petersburg, vare sig nu vinterns långvarighet och dessa kvällars ovanlighet ger dem en särskilt charm, eller, som jag tror, de verkligen är mera ljuva och stilla än i ett varmare klimat.
  • Inledning, citerat av Svante Nordin i Filosoferna (2016), s. 303

• Falska fakta är som falskmynt. De präglas av lymlar – men sprids vidare av hederliga människor.
  • "Första dialogen", citerat av Simon Westberg i "Blanda boendet" (2020:4), Axess Magasin

• Är [bödeln] en människa? Ja: Gud mottar honom i sitt hus och hör hans bön. Han är ingen förbrytare. Ändå kan man inte säga på något språk, att han skulle vara exempelvis dygdig, en ärans man eller uppskattad. Ingen moralisk hyllning skulle passa honom, då den skulle bygga på en relation till andra människor, vilket han inte har.
  Och ändå vilar all storhet, all makt och all hierarki på bödeln. Han är all mänsklig förenings skräck och band. Tag bort denna fruktansvärda funktionär från världen, och ni skall uppleva, att ni omedelbart faller ner i kaos, att tronerna störtar och samhället upplöses.
  • "Första dialogen", citerat av Simon O. Pettersson i "Behovet av bödeln" på insikt24.se (7 november 2021)

• Varhelst det finns ett altare, där finns civilisation.
  • "Andra dialogen", citerat av Det gamla Sverige på Facebook

• […] den påtagliga orättvisa som begås, då av de båda yrkesdödarna, soldaten och skarprättaren, den förre hedras och alltid har hedrats hos de folk, som hittills bebott vår jord, medan den andre däremot lika allmänt avskys.
  • "Andra dialogen", citerat av Nathan Söderblom i Jesu bergspredikan och vår tid (1930), s. 182

• Kriget är i sig heligt, ty det ingår i världsalltets ordning.
  • "Sjunde dialogen", citerat av Axel Carlberg i "Krig och kristendom", Signum (1993:5)

• Det är fantasin som förlorar fältslagen.
  • "Sjunde dialogen", citerat av Livet.se

• I hela den levande naturens domän härskar ett ohöljt våld, en sorts föreskrivet raseri som beväpnar alla varelser för en gemensam undergång. Så fort vi träder in i det levandes rike finner vi den våldsamma dödens påbud inskrivet vid livets själva gränser.
  • "Sjunde dialogen", citerat av Svante Nordin i Filosoferna (2016), s. 306

• Människan dödar för att skaffa föda och hon dödar för att klä sig; hon dödar för att smycka sig; hon dödar för att anfalla och hon dödar för att försvara sig; hon dödar för att lära sig något och hon dödar för nöjes skull.
  • Ibidem

• Hela jorden, ständigt dränkt i blod, är ingenting annat än ett väldigt altare på vilket allt levande måste offras utan slut, utan gräns, utan vila, till dess alla ting förtärts, till dess det onda utrotats, till dess döden själv är död.
  • Ibidem

Lettres à un Gentilhomme Russe sur l'Inquisition Espagnole (1822)

• Det är på grund av inkvisitionen, som det under de senaste 300 åren funnits mera lycka och lugn i Spanien än i det övriga Europa.
  • Citerat av Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 34

Brevkorrespondens

• Kvinnornas fel är att de försöker efterlikna män.
  • Brev till dottern Constance de Maistre, citerat av Ordspråk.se

• Varje folk har den regering det förtjänar.
  Originalcitat:
  Toute nation a le gouvernement qu'elle mérite.
  • Brev 76 (27 August 1811) i Lettres et Opuscules, citerat av Livet.se. Citatet är ofta felaktigt tillskrivet mera välkända kommentatorer såsom Alexis de Tocqueville and Abraham Lincoln.

• Jag vet inte hur det är att vara en skojare, för det har jag aldrig varit, men att vara en hederlig man är avskyvärt.
  • Brev till riddare de Saint-Réal (21 December 1816) i Œuvre critique, xiv, s. 10, citerat av Livet.se

Citat om Joseph de Maistre

Det finns figurer i idéhistorien som varit betydelsefulla därför att de drivit sina idéer till dramatiska ytterligheter. En sådan är den franske författaren och diplomaten Joseph de Maistre, som under decennierna kring sekelskiftet 1800 med oöverträffad briljans formulerade en extrem konservatism. ~ Gunnar Fredriksson

Maistre tillhör dessa alptopparnas människor. Han bedriver ingen vetenskaplig analys, han kartlägger. Över den mikroskopiska rörligheten och föränderligheten finnes en oföränderlig ordning. Över det relativa står det absoluta, över det tillfälliga står det principiella. Över tid och rum står evigheten. Över skapelsen står Skaparen. ~ Tage Lindbom

• Som helhet är de Maistre en intressant bekantskap. Han skrev för en annan tid, men en del av hans mer allmänna iakttagelser är ännu aktuella. Hans stil är också givande, med dess kombination av kall nihilism och poetisk förmåga och övertygelse.
  • Joakim Andersen, "Joseph de Maistre" på Motpol (29 maj 2010)

• De Maistre och Edgar Poe har lärt mig att tänka.
  • Charles Baudelaire, Mitt nakna hjärta (1991) [1864], s. 139

• Vår tids stora geni – en siare!
  • Charles Baudelaire, citerat av Lena Kåreland i Samlaren (2000)

• Maistre värnade inte bara om befintliga institutioner och normer, han exemplifierade också en mera romantiskt inspirerad konservatism med upphöjande av medeltidens organiska och mer kollektivistiska samhällsuppfattning.
  • John Björkman, "Konservatism med John Björkman" (10 oktober 2015)

• Vad medlen beträffar är de desamma hos Marx och hos Maistre: politisk realism, disciplin, styrka. […] Hos Maistre liksom hos Marx innebär tidernas slut en fullbordan av Vignys stora dröm, försoningen mellan varg och lamm, brottslingens och offrets marsch fram till samma altare, återinförandet eller införandet av ett jordiskt paradis. För Marx återspeglar historiens lagar den materiella verkligheten, för Maistre återspeglar de den gudomliga verkligheten. […] En evighet skiljer dem ifråga om principerna, men den historiska betraktelsen förenar dem till slut och leder dem bägge fram till realistiska slutsatser.
  • Albert Camus, Människans revolt (2002) [1953], s. 247–248

• Mycket av Maistres tankegods kan förefalla främmande idag men han sätter fingret på viktiga frågor inom religion och det politiska livet som alltjämt är aktuella.
  • Johan Enegren, "Revolutionens fiende" i Axess Magasin (2021:5)

• Det finns figurer i idéhistorien som varit betydelsefulla därför att de drivit sina idéer till dramatiska ytterligheter. En sådan är den franske författaren och diplomaten Joseph de Maistre, som under decennierna kring sekelskiftet 1800 med oöverträffad briljans formulerade en extrem konservatism.
  • Gunnar Fredriksson, "Filosofen som försökte stoppa historiens gång" i Aftonbladet (8 juli 1998)

• de Maistre var en levande människa, en djärv och stridsglad kämpe med utomordentlig förmåga att ge polemiska utfall slagkraft och att bli uppmärksammad genom chockerande paradoxer.
  • Paul Krüger, "Fransk och sydromansk litteratur 1800–1857" i Bonniers allmänna litteraturhistoria: Romantiken (1970), s. 273

• Han var en man af Gamla Testamentet snarare af det Nya; man fann hos honom propheternas djerfva bilder, Jehovahs ljungeldar och hans åskande straffdomar. Han ryggade icke tillbaka för någon paradox; till och med bödeln och bålet skulle han kunnat nyttja. Han ville, att Gud skulle med svärdet inskärpa sin högsta magt öfver sinnena, likasom thronen kunde göra sig åtlydd genom svärd. […] Det för honom egna skaplynnet i hans stil tvang till och med dem, af hvilka han förkastades, till att läsa honom. Denna stil, som icke blifvit smittad genom någon beröring med det sistförflutna århundradets vekliga vitterlek, var djerf, storartad och egde den vilda skönheten hos en okufvad natur.
  • Alphonse de Lamartine, Restaurationens historia (1852), s. 258–259

• Det finns människor, som med stor omsorg och närsynthet granskar tillvarons detaljer, ger dem deras beskrivning, ofta i noggrant genomförda klassifikationer, för att sedan delge omgivningen resultaten av sina lärda mödor. Men det finns människor, som stiger upp på bergshöjderna för att därifrån skåda ut över allt större områden. Det är människor, som förblir bosatta där uppe i sina makroskopiska betraktelser och som inte ens som Nietzsches Zarathustra gör några tillfälliga besök hos befolkningen i dalarna. de Maistre tillhör dessa alptopparnas människor. Han bedriver ingen vetenskaplig analys, han kartlägger. Över den mikroskopiska rörligheten och föränderligheten finnes en oföränderlig ordning. Över det relativa står det absoluta, över det tillfälliga står det principiella. Över tid och rum står evigheten. Över skapelsen står Skaparen.
  • Tage Lindbom, "Joseph de Maistre" i Jakobs Stege (1979:1), s. 47

• Ordet konservatism finns ej i Joseph de Maistres språkbruk. Han vill återupprätta värden, som i det modernistiska segertåget hotar att fullkomligt förintas, och han förkunnar dessa värden som det stora alternativet i det föränderlighetens århundrade, som 1800-talet är. Han är en av detta sekels stora tänkare, men han går på varje väsentlig punkt så totalt emot det, som vi med ett modernt ord kallar tidsströmmen. Det är därför som han drabbas av att först bli förvanskad och förnekad, sedan glömd. Däremot uppstår under 1800-talets senare hälft rörelser, som ibland förbundits med Joseph de Maistres namn, och som kommit att benämnas konservativa.
  • Tage Lindbom, "Reaktion och romantik" i Modernismen (1995), s. 103

• Enligt [Alain-Gérard Slama] är det Rousseau och de Maistre som har satt bilden av det som är vänster respektive höger i fransk politik. Mot vänsterns ideala syn på individen som ansvarig och medveten ställer de Maistre en mer komplex och mer pessimistisk människosyn.
  • Ruth Lötmarker, "Fantasin och makten" i Axess Magasin (2014:2)

• De Maistre anses, som en följd av sitt resoluta försvar för tronen, svärdet och altaret vara en av konservatismens farligaste tänkare. Det är därför inte förvånande att hans namn anförs av vänsterakademiker som vill slå hål på idén om en harmlös, borgerlig konservatism.
  • Anton Stigermark, "Bödelns försvarare" (13 mars 2020)

• Trots att de Maistre av idéhistoriker gärna avfärdas som en hopplös reaktionär, en skolastisk doktor som föddes flera århundraden för sent eller som en förlöpare till den senare fascismen, så är det inte detta intryck som infinner sig vid läsning av hans många skrifter. Det första som möter läsaren är en briljant stilkonst, som bland annat gjorde avtryck på den i sin egen rätt briljante stilisten Charles Baudelaire. Här finns också utrymme för humor, ironi och sarkasm. Inte minst Sankt Petersburgs-dialogerna genljuder av ett gott temperament och utgör förvånansvärt rolig läsning.
  • Anton Stigermark, "Bödelns försvarare – Om Joseph de Maistre (del 2)" i Folkungen (25 september 2021)

• De Maistres arbeten får färg och intresse genom en blandning av mystik och cynism; han liknar stundom en konversatör, som i sin strävan att vara kvick och överraskande säger vilka absurditeter som helst, men han har också, liksom Burke, skapat en rad spirituella sentenser av tillräcklig rimlighet för att ingå i den allmänna politiska diskussionens arsenal. Ett drag av skepsis och pessimism synes bilda bakgrunden till hans paradoxer; under trosvissheten spåras ett slags intellektuell frigjordhet, som står förtvivlan nära.
  • Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 28–29