Herbert Marcuse

Herbert Marcuse, född 19 juli 1898 i Berlin, död 29 juli 1979 i Starnber, var en tysk-amerikansk politisk filosof och sociolog, aktiv inom Frankfurtskolan.

Citat

Den endimensionella människan (1964)

• Människan kan i dag göra mer än kulturens hjältar och halvgudar; hon har löst många olösliga problem. Men hon har också gäckat det hopp och förstört den sanning som bevarades i den högre kulturens sublimeringar. Visserligen har den högre kulturen alltid varit i konflikt med den sociala verkligheten, och bara en privilegierad minoritet njöt dess välsignelser och stod för dess ideal. De två antagonistiska sfärerna av samhället har alltid existerat tillsammans; den högre kulturen har alltid fogat sig, medan verkligheten sällan låtit sig störas av dess ideal och dess sanningar.
  • S. 66

• Västvärldens högre kultur – vars moral, estetik och intellektuella värden industrisamhället ännu bekänner sig till – var en förteknologisk kultur både funktionellt och kronologiskt sett. Dess giltighet byggde på erfarenheten av en värld som inte längre existerar och som inte kan återupprättas eftersom den i bokstavlig mening satts ur kraft av det teknologiska samhället. Dessutom förblev den i långa stycken en feodal kultur även när det borgerliga samhället gav den några av dess mest bestående uttryck. Den var feodal inte bara därför att den begränsades till privilegierade minoriteter, inte bara därför att den innehöll romantiska element (som vi strax ska belysa) utan också därför att dess autentiska skapelser uttryckte en medveten, metodisk alienation från handelns och industrins hela sfär och från dess exakta och vinstgivande ordning.
  • S. 68

• Deras föregångares värld var förvisso en efterbliven, förteknologisk värld, en värld som med gott samvete såg brist på jämlikhet och slit och där arbete ännu var en ödesbestämd olycka – men samtidigt en värld där människan ännu inte var organiserad som ting och redskap. Med sina former och sedvänjor, genom stilen och vokabulären i dess filosofi och litteratur uttryckte denna förgångna kultur rytmen och innehållet i en värld där dalar och skogar, byar och krogar, adelsmän och livegna, salonger och hov ingår i den upplevda verkligheten. I verser och prosa från denna förteknologiska kultur finns takten hos den som vandrar till fots eller åker hästdroska och som har tid att tänka, begrunda, känna och berätta.
  • S. 68–69

• Det spelar ingen roll hur nära och välbekant templet eller katedralen var för människorna som bodde intill dem, de förblev skräckinjagande eller upplyftande kontraster till slavens, bondens eller konstnärens, ja kanske t.o.m. till deras herrars dagliga liv.
  • S. 72

• Mekaniseringen har också "sparat in" på libido, livsinstinktens energi – dvs. den avstänger den från tidigare utloppsvägar. Detta är sanningskärnan i den romantiska kontrasten mellan den moderne resenären och den vandrande poeten eller gesällen, mellan det löpande bandet och hantverket, staden och landet, fabriksgjort och hembakat bröd, segelbåten och utombordaren, osv. Förvisso var denna romantiska förteknologiska värld full av fattigdom, slit och smuts, och detta var bakgrunden till allt nöje och all förlustelse. Ändå fanns det ett "landskap", ett medium för libidinös erfarenhet som inte längre existerar.
  • S. 80

• Under denna konservativa folkbas finns undervegetationen av utstötta och utanförstående, andra rasers utsugna och förföljda, de arbetslösa och arbetsoförmögna. De lever utanför den demokratiska processen; deras tillvaro utgör det omedelbaraste och verkligaste behovet av att göra slut på outhärdliga omständigheter och institutioner. Därför är deras opposition revolutionär även om deras medvetande inte är det.
  • Citerat av Reidar Larsson i Politiska ideologier i vår tid (2006), s. 134

Människans befrielse (1969)

• […] endast genom en politisk praktik som innebär ett metodiskt avskiljande från och en negation av den bestående ordningen och överheten och med målet att radikalt nyvärdera alla värden. En sådan praktik kräver en brytning med det välbekanta, med de rutinmässiga sätten att se, höra, känna och förstå, så att organismen blir mottaglig för de potentiella formerna för en icke-aggressiv och icke-exploativ värld.
  • Citerat av Reidar Larsson i Politiska ideologier i vår tid (2006), s. 134–135

• Den halvdemokratiska processen motverkar med nödvändighet en radikal förändring eftersom den producerar och upprätthåller en folkmajoritet vars åsikter formas av det beståendes dominerande intressen. Så länge detta förhållande består är det rimligt att påstå att allmänviljan alltid är felaktig – felaktig i den mån som den objektivt motverkar den möjliga användningen av samhället.
  • Ibidem, s. 135

• Visserligen har denna ännu aldrig inträffat under någon revolution, men lika sant är att aldrig tidigare har en revolution inträffat som till sitt förfogande har vår tids landvinningar i form av produktivitet och tekniska framsteg. Dessa skulle naturligtvis kunna utnyttjas effektivt för att införa ett nytt system av repressiva kontroller, men hela vår diskussion har utgått från att revolutionen skulle bli frigörande endast om den utförs av de antirepressiva krafter som är i rörelse i det existerande samhället. Antagandet är varken mer eller mindre än en förhoppning.
  • Ibidem, s. 136

• Det samhälleliga uttrycket för den befriade arbetsinstinkten är samarbete, som grundas på solidaritet och som styr organisationen av nödvändigheternas rike och utveckligen av frihetens rike. Och det finns ett svar på den fråga som så många människor av god vilja brottas med: Vad skall människorna i ett fritt samhälle göra? Det svar som går till frågans kärnpunkt kom, som jag tror, från en ung svart flicka som sade: "För första gången i vårt liv kommer vi att vara fria att tänka över vad vi skall göra."
  • Ibidem, s. 138