Karl Ludwig von Haller

Karl Ludwig von Haller, född 1 augusti 1768 i Bern, död 20 maj 1854 i Solothurn, var en schweizisk statsvetare och filosof. I sitt huvudarbete Restauration der Staatswissenschaft (1816–25) bekämpade han energiskt revolutionens idéer och hävdade med naturrättsliga argument auktioritetsprincipen som samhällsordningens grundval. På restaurationstidens politiska opinion utövade han ett utomordentligt inflytande.

Där, varest makt och behov träffar samman, uppstår ett förhållande, enligt vilket de förra tillerkänns herraväldet, de senare beroendet eller tjänsteplikten.

CitatRedigera

Restauration der Staatswissenschaft (1816–25)Redigera

  • Så långt historien och kunskapen om världen sträcker sig, lever människorna överallt och under alla tider i umgänge med varandra och i växelsidiga förhållandena av fria och tjänstepliktiga, härskande och underlydande.
  • Här är vi på det rätta spåret och här ser vi den verkliga innebörden av den stora och oförstörbara naturlag, enligt vilken blott den mäktigare, den överlägsnare må härska, eller, för att uttrycka oss bestämdare: att där, varest makt och behov träffar samman, uppstår ett förhållande, enligt vilket de förra tillerkänns herraväldet, de senare beroendet eller tjänsteplikten, men att denna förbindelse likväl ingås helt i överensstämmelse med rättfärdighetens grundsatser och till båda parternas fördel. Detta förhållande är icke ens beroende av människornas vilja, det är allmänt, nödvändigt, oförstörbart liksom allt, som är gudomligt.
    • Ibidem, s. 66
  • Betrakta markens djur och fåglarna i luften: överallt härskar den starkare arten över den svagare, och bland varelser av samma släkte det manliga könet över det kvinnliga, de äldre över de yngre, det modiga över det fega, det fullkomliga över det ofullkomliga.
    • Ibidem
  • Fruktan och misstroende, allt tyrannis ursprung, kan icke uppstå hos den, som känner sig vara den överlägsne. Grymhet är därför ett fel, som alltid finns endast hos den svage, som icke kan räkna på personligt anseende och måste använda ohyggligt våld för att framkalla respekt för sina befallningar. Avunden smyger sig icke in i den persons hjärta, vilken njuter av högsta lycka och som icke har någon att avundas. Låg egennytta slutligen, girighet och vinningslystnad, källor till så mycken orättfärdighet, är sällan att finna hos dem, som överträffar alla sina underhavande i rikedom, som med egna medel kan tillfredsställa sina behov: och alltså har de mäktiga överallt, just därför att de är mäktiga, visserligen liksom andra förmåga och möjlighet, men mindre än andra anledning och begär att missbruka sin styrka i förhållandet till andra människor.
    • Ibidem, s. 66–67
  • Missbruk av den högsta makten kan tyglas blott genom religion och moral. Den försäkrar furstarna om undersåtarnas trohet, om den frivilliga lydnad, som icke kan ersättas genom något tvång.
    • Ibidem, s. 67
  • Freden är tiden av högsta lycka, målet för alla krig.
    • Ibidem, s. 69

Citat om Karl Ludwig von HallerRedigera

  • I Hallers arbete ingår vad han kallar en makrobiotik, en lära om hur staterna och särskilt monarkerna skall bevara och befästa sin ställning. Här framträder med stor klarhet hans känsla för lugn och ordning. De på massornas entusiasm för en viss idé eller en religiös särmening byggda staterna liknas vid glänsande men förgängliga meteorer i historien.
  • Att Hallers Restauration der Staatswissenschaft mer än något annat arbete präglar det officiella tänkandet under den konservativa perioden 1815–1848 är naturligt. Hans huvudtes, att det faktiska maktinnehavet är sin egen legitimation, att makt är rätt, passade de furstar, som slöt sig samman för att bekämpa revolutionära tendenser efter att själva ha gjort om Europas karta. […] I en rad detaljer innebär Hallers verk ett direkt försvar för Wienkongressens beslut och den heliga alliansens grundsatser.
    • Ibidem

Externa länkarRedigera

Wikipedia har en artikel om:
Karl Ludwig von Haller
Politiska filosofer
Klassiska AristotelesAureliusCiceroKonfuciusLao ZiPlatonPlutarchosSokratesSun Zi
Konservativa BonaldBurkeCarlyleColeridgeComteDisraeliDurkheimFichteGuénonHallerHegelHumeJüngerKirkLe BonMaistreMaurras • Müller • Novalis • OakeshottParetoPetersonSavignySchmittScrutonSolzjenitsynSpenglerStrauss
Liberala AronBenthamBerlinEmersonFranklinHayekJeffersonKantLockeMaritainMillMisesMontesquieuNozickOrtegaPopperRandRawlsSmithSowellSpencerStirnerThoreauTocquevilleVoltaireWeberWollstonecraft
Socialistiska Adorno • BakuninBernsteinChomskyde BeauvoirDu BoisEngelsFanonFoucaultFourierFrommGoldmanGramsciHabermasKropotkinLeninLuxemburgMaoMarcuseMarxPaineRussellSartreShawTrotskijŽižek
Övrigt AquinoArendtCamusDanteGandhiHobbesLutherMachiavelliMoreMüntzerNietzschePizanRousseauWeil