Montesquieu
Charles-Louis de Secondat Montesquieu, född 18 januari 1689 på slottet La Brède, Gironde, död 10 februari 1755 i Paris, var en fransk friherre, politiker, författare, jurist och politisk filosof. Han är framför allt känd för att ha utvecklat maktdelningsprincipen och som representant för upplysningstidens tänkande.
Citat
redigeraOm lagarnas anda (1748)
redigera- Makt måste hejda makt.
- Citerat av Oskar Strandberg på Filosofer.se (2022)
- I ett samhälle där det finns lagar, kan friheten inte bestå i annat än att kunna göra det man bör vilja, och i att inte vara tvungen att göra det man inte bör vilja.
- Ibidem
- Lagarna böra vara anpassade efter landets natur, efter ett kallt, varmt eller tempererat klimat, efter markens beskaffenhet, läge och utsträckning, efter folkens — arbetarnas, jägarnas, herdarnas — livsföring, efter den grad av frihet som konstitutionen tillåter, efter invånarnas religion, efter deras böjelser, deras förmögenhetsförhållanden, deras antal, deras handelsväsen, deras seder och bruk.
- Citerat av Knut Hagberg i Burke, Metternich, Disraeli (1931), s. 57–58
Citat om Montesquieu
redigera- Betrakta noga en sådan man som Montesquieu. Tänk er ett geni, som icke har motsvarighet i varje land och i varje tidsålder, en man som av naturen begåvats med ett öga skarpt och genomträngande som örnens, lika omdömesgill som omätligt lärd, en man med herkuliska själskrafter och nerver som inga ansträngningar kunde bringa ur jämvikt, en man som kunde tillbringa tjugo år för att fullfölja en enda forskningsuppgift! Tänk er en man vilken liknade Miltons patriark (som i sin profetiska vision skådade framför sig alla de generationer till vilka han skulle bliva upphov), en man som, sedan han från öster och väster, norr och söder, från de vildaste och mest barbariska tider såväl som från de mest förfinat och komplicerat civiliserade samlat alla former av samhällsliv som existerat inom mänskligheten, var i stånd att överblicka dem alla, väga, mäta, jämföra och värdera dem alla, i stånd att förena faktum och teori, i stånd om att i fråga om denna oändliga mångfald av fenomen behärska och taga hänsyn till alla de resonemang och spekulationer, vilka tröttat djupa tänkares hjärnor i alla tider.
- Edmund Burke i Appeal from the New to the Old Whigs (1791), citerat av Knut Hagberg i Burke, Metternich, Disraeli (1931), s. 55–56