Joel Samuel Halldorf, född 23 maj 1980 i Linköping, är en svensk kyrkohistoriker och författare. Han är sedan 2021 professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan Stockholm.

CitatRedigera

  • 1900-talet tillhörde socialdemokratin, för de gav väljarna vad de sökte. Mot den gamla ordningens aristokrati och klassklyftor ställde de solidaritet och jämlikhet, och svarade så på ropet om rättvisa. Mot slutet av århundradet tog liberalismen över, och av samma skäl. För då efterfrågades denna ideologis värden: valfrihet, självförverkligande och oberoende. Idag blåser konservativa vindar, och mönstret upprepas. Det som nu efterfrågas – och behövs – är gemenskap, fungerande institutioner och ordning. Den konservativa traditionen betonar allt detta, därför rör sig politiken hitåt. Frågan är inte om konservatism kommer att forma framtidens politik, utan vilken konservatism som kommer att göra det.
  • Vi har alltså skapat en värld som kräver att vi dansar kring guldkalven i ett allt ursinnigare tempo. Alla måste rusa – men inte för att komma framåt, utan för att undvika att hamna på efterkälken. Accelerationen måste fortgå, trots att den urlakar både ekosystemen och vårt inre liv. Accelerationens löfte är expansionen: Den moderna drömmen om att öka vår räckvidd och lägga mer värld under oss. Vi kallar det utveckling, och sedan ekonomerna tog över politiken har vi bara kunnat tänka på detta i kvantitativa termer – som mer och mer. Men i verkligheten står mer ofta i motsats till bättre, eftersom det största i livet ju kräver begränsning. Accelerationen ger oss tillgång till mer av världen, men till priset av att den blir stum. Vi upplever inte längre det som Hartmut Rosa kallar för resonans: Världen som ett tilltal till oss. Ju mer vi har, desto tunnare blir vår relation till världen: ”Världen slutar att sjunga”, konstaterar Rosa. Ökad räckvidd, minskad resonans – det är alltså det moderna livets tragiska ekvation.
  • Jag tycker att det finns ett problem när en offentlighet, som ändå gör anspråk på att vara gemensam, premierar ett selektivt urval av röster, för det skapar ressentiment och bitterhet och en känsla av att vissa inte kommer till tals och också, om man är inne i den världen, den blir tråkigare, den blir mer likriktad. […] Jag tycker att om man har en offentlighet som gör anspråk på att spegla ett mainstream, som de fyra drakarna Aftonbladet, Expressen, Svenskan och DN, så tycker jag att de ska på något sätt fånga upp flera uttryck.
Wikipedia har en artikel om:
Joel Halldorf