Den goda människan i Sezuan är en pjäs av författaren Bertolt Brecht

Sången om gudarnas och godhetens hjälplöshet

I detta land
behöver den nyttige tur
Blott om han finner starka hjälpare
kan han visa sig nyttig
De goda
kan inte hjälpa sig själva och gudarna är maktlösa
Varför har inte gudarna tanks och kanoner
och slagskepp och bombflyg och napalmbloss
att lära det onda honetta fasoner?
Då stode det bättre för dem och för oss
De goda
i detta land kan inte längre förbli goda
Så snart middagstallrikarna tömts slåss middagsgästerna
Ack, gudarnas föreskrifter
förslår föga mot bristen
Kunde ej gudarna stiga på marknaderna
och dela leende varorna ut åt oss gratis?
Då blev vi säkert glada och alla goda,
stärkta av bröd, gott vin och gudomlig potatis
För att få ihop till middag
behövs den hårdhet varmed riken grundades
Utan att trampa sönder tolv
hjälper ingen den understa
Varför sägs det ej till upp i himlens regioner
att kärleken äger ett värde allenast
och bistås ej godhet med tanks och kanoner
och kommenderas: Halt, eller skjuter vi genast!

Översättning: Ebbe Linde

Wikipedia har en artikel om:
Den goda människan i Sezuan