Camille Paglia

Camille Anna Paglia, född 2 april 1947 i Endicott, New York, är en amerikansk konst- och kulturhistoriker. Författare till boken Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson (1990).

Vi skulle kunna göra en episk katalog över manliga åstadkommanden, från belagda gator, rörsystem inomhus och tvättmaskiner till glasögon, antibiotika och engångsblöjor. Vi kan glädjas åt säker färsk mjölk och kött, och grönsaker och tropiska frukter samlade på hög i snötäckta städer. När jag korsar George Washington Bridge eller någon annan av Amerikas betydande broar så tänker jag: män har har gjort det här. Konstruktion är en storslagen manlig poesi. När jag ser en gigantisk lyftkran på en lastbil med öppet flak så stannar jag till i beundran och vördnad som om det vore en kyrkoprocession.
- Sexual Personae, sid. 37

Om civilisationen hade lämnats i kvinnliga händer så hade vi fortfarande bott i gräshyddor.
- Sexual Personae, sid. 38

Det finns ingen kvinnlig Mozart av samma skäl som det inte finns någon kvinnlig Jack Uppskäraren, enligt Camille Paglia.

Serie- eller sexmord är, likt fetischism, en perversion av den manliga intelligensen. Det är en kriminell abstraktion, maskulin i sin sinnesrubbade själviskhet och ordentlighet. Det är den samhällsfientliga motsvarigheten till filosofi, matematik och musik. Det finns ingen kvinnlig Mozart av samma skäl som det inte finns någon kvinnlig Jack Uppskäraren.
- Sexual Personae, sid. 247

Kvinnor har blivit avskräckta från genrer som skulptur, som kräver studioträning och dyra material. Men i filosofi, matematik och poesi så är de enda materialen penna och papper. En manlig konspiration kan inte förklara alla kvinnliga misslyckanden. Jag är övertygad om att det även utan restriktioner ändå inte skulle ha kommit fram någon kvinnlig Pascal, Milton eller Kant. Genialitet hålls inte tillbaka av samhälleliga hinder: utan den segrar. Mäns själviskhet, som är så motbjudande hos de talanglösa, är källan till deras stora framgångar som kön. [...] Till och med idag, med alla kallelser öppna, så förundras jag över det ovanliga i att en kvinna drivs av konstnärlig eller intellektuell besatthet, den där självskadande sinnesrubbningen inom sociala relationer som, i sina omväxlande former av illgärningar och idéutformningar, utgör den mänskliga artens vanära och glans.
- Sexual Personae, sid. 653

Den moderna liberalismen lider av olösta motsägelser. Den förhärligar individualism och frihet och fördömer, på dess radikala kant, samhällssystem som förtryckande. Å andra sidan förväntar den sig att regeringar ska ombesörja alla materiellt, en bedrift som endast är möjlig genom en utvidgning av myndighetsmakten och en svällande byråkrati. Med andra ord så definierar liberalismen regeringsmakten som en tyrannisk fader men kräver att den beter sig som en ombesörjande moder. Feminismen har ärvt dessa motsägelser.
- Sexual Personae, sid. 3

Marxismen är en flykt från individens magi och hierarkins mystik. Den förvränger den västerländska kulturens karaktär, som är baserad på den karismatiska individuella styrkan. Marxismen kan endast fungera i förindustriella samhällen med en homogen befolkning. Höj levnadsstandarden och regnbågskravaller av individualism kommer att bryta ut. Individualismen och konsten, som marxismen fruktar och censurerar, återhämtar sig från alla försök till underkuvning.
- Sexual Personae, sid. 36

Kapitalismen är en konstform, enligt Camille Paglia.

Kapitalismen, prålig och omättlig, har varit inneboende i den västerländska estetiken alltsedan det forntida Egypten. Det är mysticismen och glamouren i föremål som antar en egen särpräglad karaktär. Som ett ekonomiskt system så står det i darwinistisk linje med de Sade och inte Rousseau.
- Sexual Personae, sid. 37

En av feminismens irriterande reflexer är dess tidsenliga förakt för det "patriarkala samhället", till vilket ingenting gott någonsin tillskrivs. Men det är det patriarkala samhället som frigjort mig som kvinna. Det är kapitalismen som har givit mig fri tid att sitta vid det här skrivbordet och författa den här boken. Låt oss lägga ner småsintheten gällande män och fritt erkänna vilka skatter deras besatthet har öst över vår kultur.
- Sexual Personae, sid. 37

Vad tänker Mona Lisa på? Ingenting, enligt Camille Paglia.

Kvinnor hade ingen roll i den atenska högkulturen. De fick inte rösta, närvara på teatern eller gå genom stoan och diskutera filosofi. Men den manliga inriktningen inom den grekiska kulturen var oskiljbar från dess genialitet. Aten blev storslaget inte trots sitt kvinnohat utan tack vare det.
- Sexual Personae, sid. 100

Kvinnan var en magmagisk avgud. Hon tycktes svälla och föda på eget bevåg. Från tidernas begynnelse har kvinnan setts som som en kuslig figur. Män ärade kvinnan men fruktade henne. Hon var det svarta gap som hade kastat upp honom för att åter igen förtära honom. Män gick samman och skapade kulturen som ett försvar mot den kvinnliga naturen. Himmelsdyrkan var det mest sofistikerade steget i denna process, för dess förändring av det kreativa läget från jord till himmel är en förändring från magmagi till huvudmagi. Och från denna defensiva huvudmagi har den spektakulära storheten i den manliga civilisationen sprungit, och den har lyft kvinnorna med sig. Själva språket och logiken som moderna kvinnor använder sig av för att angripa patriarkal kultur är manliga uppfinningar.
- Sexual Personae, sid. 7

Vad tänker Mona Lisa på? Ingenting, förstås. Hennes tomhet är hennes plåga och vår fruktan. [...] Walter Pater kallade henne en 'vampyr', vind för våg drivandes genom historien på hemliga uppdrag.
- Sexual Personae, sid. 154