Ulf Lundell

	Den här artikeln innehåller citat utan källhänvisning.
	Alla citat måste kunna styrkas. Se Wikiquote:Källor för mer information.

Ulf Lundell, född 20 november 1949 på Södermalm i Stockholm, är en svensk rocksångare, låtskrivare, författare, bildkonstnär och poet.

Tillskrivna

• En inställd spelning är en spelning det också, eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet. Och de inställda konserterna är ju det enda folk pratar om, så något måste de ju betyda.
  • Ofta reciterad som ”Ett inställt gig är ändå ett gig”. Uttalat, enligt uppgift, av en överförfriskad Lundell sedan en tilltänkt konsert på sv.wiki:Hultsfredsfestivalen 1991 fått ställas in. [1]

• Har du alldeles kissat på dig den här gången?
  • Ulf Lundell i ett brev till journalisten wiki:Karolina Ramqvist som gjort en negativ recension på hans bok "Best of". Enligt intervju i Aftonbladet. [2]

Från låtar

• "Jag stiger aldrig mer in i kärlekens hus, jag skickar inte ens min spion." - Håll mej! ...åh, ingenting (1979, Ripp rapp)
• "Och får vi ingen taxi så snor jag en bil och sen så får du köra" - (Oh la la) Jag vill ha dig (1979, Ripp rapp)
• "Vill du ha din frihet så får du ta den" - Laglös (1982, Kär och galen)
• "Ett land vars ungdom inte gör uppror, det är ett land som det är synd om." - Dagar utan slut (1987, Det goda livet)
• "Det finns en regnbåge i smärtan utan tårar fanns den inte där" - Isabella (1993, Måne över haväng)

Från romanen Jack

• "Men dom där kafferasterna: jag pallade inte med deras skitsnack om zigenare och finnar och narkomaner som allihopa skulle skickas till Norrland och några skogshuggarläger dom ansåg skulle finnas där, dit skulle dom, hela gänget och arbeta och göra rätt för sig" (Om sitt vaktmästarjobb)
• "Deras tillvaro, den tedde sej för mej i allra högsta grad torftig. Hur fan hade dom kunnat hamna där dom hamnat? Tillbakadraget liv med teve, flitiga Lisor, Pekka Langer, puts och fej (detta nästan abnorma städande), gnat och gnäll, han gillade salt mat och hon gnällde på att käket inte var saltat nog, hon gillade varmt inne, det gjorde inte han, saltet och värmen, saltet och värmen, dagarna och nätterna i ända, Orreforsvaser, gungstol och soffgrupp från IKEA, tjusiga trädgården utanför villan, skyttomten för att bräcka alla grannarna, till vanvett all denna meningslösa fiendskap och misstänksamhet mellan grannarna i det lilla puttriga villasamhället där dom för länge sen ruttnat bort i sina låsta positioner. Teveskärmarna som vräkte ut sitt paralyserande dödsljus i vardagsrummen och där satt dom, allihop, och tröck, tysta och hålögda, och dom hajade inte ens längre vad verbal kommunikation betydde. På den tiden som jag bodde hemma hos dom, försökte jag snacka med dom om allt det andra, det viktiga, det viktiga för mej som jag ansåg skulle kunna rädda dom ut ur tristessen. Men det var lönlöst, dom ville inte förstå. Först gjorde det mej nere, jag kände mej hjälplös och missförstådd, utlämnad och ingen att tala med i den så kallade äldre generationen, att aldrig få ventilera ångesten för några livserfarna typer, men sen sket jag i det och bestämde mej för att lämna dom ifred. För jag menar...vad gör man? När det enda svar man kan få på sina frågor om samhällets brister är, att det är utlänningarnas fel?" (Om sina föräldrar)