Wikiquote

Nyckeln till frihet

amerikansk film från 1994 regisserad av Frank Darabont

Nyckeln till frihet är en amerikansk film från 1994 om en bankdirektör som är oskyldigt dömd för två mord. I fängelset blir han vän med en äldre fånge vid namn Red. Under sin långa tid i fängelset kommer Andy att uppskattas av de andra intagna för sin rakryggade moral och sin okuvliga anda.

Manus och regi: Frank Darabont, efter novellen Vårbedrift av Stephen King.
Rädsla kan hålla en inspärrad. Hopp kan göra en fri.

Andy Dufresne

redigera
  • Det lustiga är att utanför var jag en ärlig människa. Först här blir jag en skurk.
  • [i ett brev] Red, min vän... Läser du det här är du ute. och har du kommit så här långt kanske du kan komma ännu längre. Du minns väl vad staden heter? Jag kan behöva nån som hjälper mig att dra igång projektet. Jag ska hålla utkik efter dig, och schackbrädet väntar. Kom ihåg att hopp är nåt bra, kanske det bästa som finns. Och bra saker dör aldrig. Jag hoppas att brevet når dig, och att du har hälsan. Din vän, Andy Dufresne.

Ellis Boyd 'Red' Redding

redigera
  • Första natten är den svåraste, utan tvekan. De leder in en, naken, med svidande skinn och halvblind av avlusningspulvret, och när de sätter en i cellen, och dörren slår igen, då vet man att det är på riktigt. Hela livet bortkastat på ett ögonblick. Och all tid i världen på sig att begrunda det. De flesta nykomlingarna är nära vansinnet den första natten. Någon bryter alltid ihop. Det händer jämt. Frågan är bara vem det ska bli. Sånt kan man ju också slå vad om. Jag hade satsat på Andy Dufresne. Jag minns min första natt. Det är verkligen längesen.
  • Jag vet än i dag inte vad de där italienska damerna sjöng om. Men jag vill faktiskt inte veta. Vissa saker ska vara osagda. Jag vill gärna tro att de sjöng om nåt så obeskrivligt vackert, att det skär i hjärtat av det. Rösterna steg högre och längre än någon i fängelset vågat drömma om. Det var som om en vacker fågel hade flugit in och upplöst murarna, och för en kort stund kände sig varenda intagen på Shawshank fri.
  • 1966 rymde Andy Dufresne från Shawshank-fängelset. Allt som hittades var några leriga fängelsekläder, en tvål och en gammal geologhammare, nästan helt utsliten. Jag som trodde det skulle ta 600 år att gräva sig ut med den. Andy gjorde det på knappt 20.
  • Andy älskade geologi. Det tilltalade väl hans pedantiska natur. En istid här, miljontals år av bergsbildande där. Geologi är läran om tryck och tid. Mer behövs inte, tryck och tid. Det och en stor jävla affisch. Som sagt, så gör man nästan vadsomhelst för att sysselsätta sig i fängelset. Det visade sig att Andys favoritsyssla var att bära ut väggen på gården, en handfull i taget. När Tommy blev mördad beslöt väl Andy sig för att han hade varit här länge nog.
  • Andy gjorde som han var åtsagd, putsade skorna tills de var spegelblanka. Vakterna märkte inget. Och inte jag heller... För allvarligt talat, hur ofta lägger man märke till någon annans skor? Andy kröp mot friheten 500 meter genom någon skitluktande sörja jag inte ens kan föreställa mig, eller kanske inte vill bara. 500 meter... det är som fem fotbollsplaner, över en halv kilometer.
  • Andy Dufresne, som kröp genom en flod av skit och kom ut ren på andra sidan. Andy Dufresne satte kurs på Stilla Havet. Vi som kände honom bäst talade ofta om honom. Allt han hittade på... Ibland sörjer jag att Andy är borta. Jag måste påminna mig om att vissa fåglar inte ska sitta i bur. Deras fjäderskrud är för praktfull och när de flyger sin kos jublar den del av en som vet att det är en synd att spärra in dem. Men ens egen tillvaro blir så mycket tristare och tommare utan dem. Jag saknar min vän, helt enkelt.
  • Jag är så förväntansfull att jag knappt kan sitta stilla eller tänka. Det är nog den förväntan endast en fri man kan känna, en fri man i början på en resa vars mål är osäkert. Hoppas jag klarar mig över gränsen. Hoppas jag får träffa min vän där. Hoppas Stilla Havet är lika blått som jag drömt om. Hoppas.
  • Det är lustigt med murarna. Först hatar man dem, sen vänjer man sig vid dem. Efter tillräckligt lång tid blir man beroende av dem. Då är man institutionsskadad. Man ska vara här resten av livet, och det är livet de tar. Den del som betyder nåt i alla fall.

Direktör Samuel Norton

redigera
  • Jag tror på två saker: disciplin och Bibeln. Här kommer ni att undfägnas båda. Sätt er tilltro till Herren. Nu tillhör ni mig. Välkomna till Shawshank.
  • Herre, det är ett under! Försvunnen som en fis i vinden! Allt som är kvar är några stenjävlar i fönstret. Och puddingen på väggen! Vi frågar henne, kanske hon vet.
  • Han ska hittas! Inte i morgon, inte efter frukost... GENAST!!!

Brooks Hatlen

redigera
  • [i ett brev till Red efter hans frigivning] Kära vänner, vilket ofattbart tempo det är här ute. Jag såg en bil en gång när jag var barn, men nu ser man dem överallt. Allt har blivit så förtvivlat bråttom. Övervakningsnämnden har skaffat mig en plats på ett övergångshem och ett jobb på en speceriaffär. Det är jobbigt och jag försöker hänga med, men händerna värker. Butiksföreståndaren är nog inte så förtjust i mig. Efter jobbet brukar jag gå och mata fåglarna i parken. Jag tror att Jake kanske dyker upp och hälsar på, men det gör han aldrig. Jag hoppas, var han än är, att han har det bra och har träffat nya vänner. Jag har svårt att sova om natten. Jag drömmer mardrömmar om att jag faller. Jag vaknar rädd. Ibland tar det en stund innan jag vet var jag befinner mig. Jag kanske skulle skaffa mig en revolver och råna speceriaffären så att de skickar hem mig igen. Jag kan skjuta föreståndaren också, medan jag ändå var i farten. Men jag är väl för gammal för sånt strunt. Jag trivs inte här. Jag är trött på att vara rädd jämt. Jag tänker inte stanna. De gör säkert inget väsen av det. Inte för en gammal tjuv som jag. P.S: Hälsa Heywood att jag ångrar att jag hotade honom med kniv. Det var inte illa ment. Brooks.

Kapten Hadley

redigera
  • Ni äter när vi säger till. Ni skiter när vi säger till och ni pissar när vi säger till. Har du fattat det, maskpitt?

Dialog

redigera
Norton: [tar Bibeln ur handen på Andy] Roligt att se att du läser den här. Några älsklingsavsnitt?
Andy: "Vaken fördenskull; ty I veten icke när husets herre kommer."
Norton: Markus 13:35. Jag har alltid gillat den. Men jag föredrar "Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus."
Andy: Johannes 8:12.
[när Norton sedan lämnar cellen ger han tillbaka Bibeln genom gallret]
Norton: Jag glömde nästan... Den här ska jag inte ta ifrån dig. Den är ju nyckeln till frälsningen.
Andy: Mozart höll mig sällskap...[pekar på sitt huvud.] Här inne. [gör en gest åt hjärtat] Och här inne. Det är det fina med musik. De kan inte ta ifrån en den. Har ni aldrig upplevt det?
Red: Tja... Jag var en jäkel på munspel i min ungdom. Men jag tappade intresset. Meningslöst härinne.
Andy: Här är det som mest meningsfullt. Så man inte glömmer.
Red: Glömmer?
Andy: Att det finns ställen i världen som inte är gjorda av sten. Att det finns... nåt inuti som de inte kommer åt, som de inte kan röra. Ens eget.
Red: Vad snackar du om?
Andy: Hopp.
Red: Hopp? En sak ska du veta. Hopp är farligt. Hopp kan göra en galen. Det är oanvändbart här inne. Bäst du vänjer dig vid det.
Andy: Som Brooks?
Heywood: [sorterar böcker] "Greven av Monte Crisco"
Floyd: Cristo, din idiot.
Heywood: Av Alexandre... Dum-as. Dum-as? [Red skrockar.]
Andy: Dum-as? [Heywood visar boken.] Dumas. Vet du vad den handlar om?
Heywood: [förvirrad] Nä.
Andy: Du kommer att gilla den. Den handlar om en rymning.
Red: Då kanske den ska under Undervisning den också?
Andy: Min fru sa att det var svårt att förstå sig på mig. Jag var som en stängd bok. Det klagade hon jämt på. Hon var vacker. Jag älskade henne så. Jag kunde inte visa det, vara. [paus] Jag hade ihjäl henne Red. Det var inte jag som sköt, men jag körde bort henne. Det var därför hon dog. För att jag var som jag var.
Red: [paus] Det gör dig inte till mördare. Dålig make, kanske. Ha dåligt samvete bäst du vill, men det var inte du som sköt.
Andy: Nej. Det var nån annan. Och jag hamnade här. [skrattar] Ren otur, antar jag.
Red: [suckar] Ja.
Andy: Det finns gott om den. Nån måste den landa på. Det var min tur, helt enkelt. Jag stod i vägen för en virvelstorm. [suckar] Men jag hade inte trott att den skulle hålla i sig.
Red: Gör inte så här mot dig själv, Andy. Det är en värdelös dröm. Mexiko är där nere och du är här inne, så är det bara.
Andy: Visst. Så är det bara. Det är där nere och jag är här inne. Valet är enkelt. Sätt igång att leva eller sätt igång att dö.
Tjänsteman: Ellis Boyd Redding, det står i era papper att ni avtjänat 40 år av livstidsstraff. Känner ni er rehabiliterad?
Red: Rehabiliterad?... Låt mig tänka. Jag vet inte vad det betyder.
Tjänsteman: Det betyder att ni är mogen att återvända till samhället, att...
Red: Jag vet vad du tror att det betyder. För mig är det bara ett påhittat ord. En politikers ord, för att spolingar som du ska få ha kostym och slips och ett jobb. Vad vill du veta egentligen? Att jag ångrar det jag gjorde?
Tjänsteman: Gör ni det?
Red: Det går inte en dag utan att jag känner ånger. Inte för att jag är här eller för att ni tycker att jag ska vara det. Jag ser tillbaka på den jag var, när jag var en ung, dum grabb som begick det fruktansvärda brottet. Jag vill tala med honom. Jag vill försöka tala honom till rätta, berätta hur saker och ting är. Men jag kan inte. Den grabben är borta sen länge och kvar finns bara den här gubben. Det måste jag leva med. Rehabiliterad? Vilket värdelöst ord. Stämpla din blankett, du, och ta inte upp min tid mer. För allvarligt talat bryr jag mig inte.

Medverkande

redigera

Externa länkar

redigera
Wikipedia har en artikel om:
Nyckeln till frihet
Hämtad från ”https://sv.wikiquote.org/w/index.php?title=Nyckeln_till_frihet&oldid=28453”