Nils Bejerot

Citat av psykiatern och narkotikaforskaren Nils Bejerot (1921-1988)

Nils Bejerot

Anhöriga

• " Till de stora skarorna av olyckliga och hårt drabbade föräldrar till narkomaner och missbrukare vill jag slutligen säga: Låt Er inte skrämmas till tystnad av de kvasipsykologiska anklagelserna att ´det är föräldrarnas fel om ungdomarna knarkar´. Jag känner hundratals av Er och vet att Ni inte är bättre eller sämre föräldrar än andra. Ni kämpar år ut och år in i frenetisk kamp för att hålla Er unge över vattenytan; ständigt går det galet. Ni vandrar från det ena misslyckandet till det andra. /.../ Envar av Er vet mer om vad narkomani innebär än de mäktiga i detta samhälle. De lyssnar artigt och vänligt vid besök och uppvaktningar; Ni får deltagande och löften, men allt förblir vid det gamla. Ni olycksdrabbade föräldrar är den kraft som snabbt skulle kunna bringa makthavarna ett stort stycke närmare verkligheten. Skammen vilar inte på er utan på samhället - på dem som har makt och inflytande men låter detta ske med tusentals unga människor. Organisera er. Förvandla er från anklagade till anklagande och sätt kraft bakom era krav. Då kommer också snart något positivt att hända. " (1975)

Beroende

• "När drogberoendet intagit en driftsmässig karaktär och styrka har individen för den skull inte helt förvandlats till ett viljelöst offer utan bibehåller en viss möjlighet att modifiera sitt beteende. Den giftberoende människan försöker länge dölja eller styra sin drogkonsumtion i socialt accepterade former: Alkoholisten brukar försöka att i det längsta hålla sig nykter på arbetsplatsen och kanske också i trafiken, sprutnarkomanen försöker i början undvika att ta medlet så att de anhöriga upptäcker hans tillstånd etc." (1975)

• "De drogliberala debattörerna har aldrig insett att narkomanen-alkoholisten uppträder som sitt beroendes heltidsanställde försvarsadvokat och ombudsman." (1978)

• "Det är det som gör det så kolossalt svårt att behandla de här tillstånden, därför att det i grund och botten är en kärleksrelation. Och vad individen/patienten vill ha hjälp med, det är komplikationerna till denna kärleksrelation, men man vill inte avstå kärleken som sådan." (1984)

• "[För den som är beroende finns det] ingenting att erbjuda som är bättre än ruset. Varje behandlingsideologi, eller förslag, som erbjuder någonting bättre än ruset, är dömd att misslyckas. /…/ Men däremot kan rusupplevelserna så småningom bli så komplicerade i det sociala livet, att man helt enkelt inte står ut längre..." (1984)

• "Jag accepterar inte det här vanliga vardagliga slösnacket i vårdsvängen att vederbörande ´fick ett återfall´. Enligt den här modellen får ingen missbrukare någonsin några återfall, enligt den här modellen så tar man sina återfall. Det är en medveten handling. Man får inte återfall, man tar sina återfall.” (1984)

Ekonomiskt bistånd

• "Friheten att få fortsätta att knarka på de anhörigas bekostnad, på sjukpenning, socialhjälp, förtidspension och/eller langning och friheten från att behöva medverka till meningsfull vård eller ta konsekvenser och ansvar för en omfattande egendomsbrottslighet är en frihet till döds och naturligtvis inte uttryck för någon humanitet i djupare mening." (1978)

• "Socialarbetarna borde istället säga ´Vi ställer upp, men bara om du ställer upp. Gör du inte det tänker vi inte ge dig några pengar.´ Den knarkare som vägrar att medverka till sin rehabilitering ska inte heller få några pengar till fortsatt knarkande." (1981)

• "Det måste bli ett slut på slentrianmässiga och destruktiva sjukskrivningar och förtidspensioneringar av missbrukarna, och socialvården måste på bred front lära sig av Hassela och Alby att man skall våga att ställa krav på missbrukarna.” (1986)

Fria sprutor och metadon

• "Redan när injektionssprutorna receptbelades på inrådan av den dåvarande narkomanvårdskommittén protesterade jag mot detta i Socialmedicinsk Tidskrift (7/1967) /…/ Om makthavarna inte vågar ta i knarket och missbrukarna på allvar och i tid förhindra den livslånga sociala invaliditet, som ett avancerat missbruk ofta leder till, bör de ändå ge knarkarna en chans att dramatiskt minska risken att drabbas av aids-smittan: Släpp omgående sprutor och spetsar fria till försäljning på apoteken! Uppkomsten av alkoholism förutsätter bl a nära förtrogenhet med yviga dryckesvanor och därtill god tillgång på alkohol, men risken berörs inte nämnvärt av tillgången på tomflaskor och rena snapsglas. Injektionsmissbruket sprids i speciella kompisrelationer, med eller utan tillgång på rena sprutor och spetsar." (1985)

• "Detta [metadonbehandling] förefaller alltså vara ett synnerligen lovande framsteg inom narkomanibehandlingen, det hittills kanske mest rationella. Men varje metod har sina begränsningar." (1968)

• "Metadon - en förevändning för fortsatt missbruk" (1984)

• "Bygg ut metadonprogrammet!" (1987)

Sjukdomsbegreppet

• "Till och med Anonyma Alkoholister, AA, som enligt min erfarenhet har den djupaste insikten i beroendets karaktär och den aktive missbrukarens roll som evig försvarsadvokat för sitt missbruk, håller fast vid sjukdomsmodellen som en förklaring, men på ett annat sätt än sjukvårdsapparaten: AA kallar alkoholism för alkoholallergi, vilket medicinskt sett är nonsens men ändå leder rätt i praktiken: Man skall förstås undvika det man är `allergisk` mot." (1986)

• "Genom epidemiologiska studier på stora material av adoptionsbarn, som aldrig träffat sin biologiska far och skilts från modern redan under spädbarnsperioden, har man kunnat visa att det faktiskt föreligger en ökad benägenhet för alkoholism hos pojkar, om den biologiska fadern någon gång under livet vårdats under denna diagnos och särskilt om denna därtill hade en kraftigt utagerande personlighet. Den ökade benägenheten för alkoholism är sannolikt inte specifik just för denna beroendeform utan torde stå för en ökad benägenhet för många olika typer av närbesläktade beroendetillstånd." (1986)

Självläkning

• "Då en betydande spontanremission, ´självläkning´, av storleksordningen 4-5 procent årligen förekommer vid såväl alkoholism som narkomani, och det dessutom förekommer ett ´åldrande´ ut ur vissa former av missbruk (´maturing out of addiction´), kan alla behandlingsprojekt uppvisa ett betydande antal ´lyckade fall´, helt oavsett vilka behandlingsmodeller eller ´terapier´ som använts." (1986)

Skräckpropaganda

• "I detta sammanhang kan det vara värt att nämna att den amerikanska lagstiftningen sannolikt varit olycklig och upplysningen och propagandan felinriktad, då man i polisiära och juridiska avseenden jämställt marihuana och heroin som lika farliga narkotika. Då det varit jämförelsevis lätt att komma över marihuana har många ungdomar använt detta ´på prov´ och noterat att de inte blivit fysiskt beroende av medlet, dvs att de inte fått kroppsliga abstinensbesvär vid tillfällig eller längre användning av medlet. Detta kan föranleda marihuanarökarna tro att varningarna beträffande fysisk tillvänjning vid heroinmissbruk likaledes är felaktiga eller överdrivna, och ungdomar kan på detta sätt lättare förledas att ´pröva´ även detta medel. /.../ Att vissa heroinmissbrukare tar medlet så sällan att de inte hinner utveckla ett fysiskt beroende förändrar inte i princip dessa aspekter och vikten av att nyansera upplysningen om marihuana och heroin." (1967)

• " Det är klart att det är ett stort hopp mellan att röka hasch och att ta en spruta. Det är en skillnad som ungdomarna själva kan konstatera. Därför kommer man inte långt med skräckpropaganda mot hasch.” (1970)

Socialism

• "Jag ska gärna säga vad jag menar. All äkta radikalitet bygger på kollektivet och samhället och att individen måste underordna sig kollektivet, en ideologi som är min. /…/ Det är alltså ett tidigt ingripande jag förordar. Individen måste utsättas för ett socialt tryck och kontroll, det är sann socialism för mig." (1974)

• "Tvärtom så väcker ett växande trasproletariat fascistiska strömningar. Övergången till socialism kräver i stället fastare organisation, kontroll, krav och sammanhållning inom arbetarklassen." (1978)

• "Detta folk blir idag utsuget inte bara från toppen, av en parasiterande grupp på några procent, överklassen, utan också från botten, av en kanske lika stor parasiterande grupp av trasproletärer - skojare, tjuvar, inbrottare, langare, bordellkungar." (1981)

• ”Många av dem som är kriminella idag skulle vara kriminella också i ett socialistiskt samhälle.” (1981)

• "Alkoholister och narkomaner har alltid haft lättast att förstå mig, medan överbeskyddade, överjagsplågade överklassungdomar ofta missförstår mig." (1981)

Tvångsvård och behandling

• "Eftervården en hörnsten" (1969)

• "Vid de sociala organen och rådgivningsbyråerna kan Ni få höra otaliga variationer på dagens sociala modetema: ’Man kan inte hjälpa narkomanen mot hans vilja; han måste först gå ned sig i botten för att bli motiverad för vård’. Kräv av dessa skrivbordsteoretiker att de skall pröva sina trosföreställningar på några av våra otaliga utslagna, kringdrivande alkoholister och T-spritsgubbar. De har ju nått den absoluta botten och borde således vara kvalificerade och ’motiverade för vård och rehabiliterande åtgärder’." (1975)

• "De få narkomaner som frivilligt söker vård och allvarligt medverkar i rehabiliteringssträvandena utgör inte något större problem ur någon synpunkt. Men huvudparten av narkomanerna av epidemisk typ är ovilliga att medverka till varje form av meningsfull vård (men däremot ´vilar de gärna upp sig´ emellanåt på sjukhus och behandlingshem när den sociala situationen blir ohållbar), och de är ovilliga att lämna sin asociala livsföring." (1975)

• "När drogmissbrukaren drabbas av svåra kroppsliga, psykiska, sociala, ekonomiska eller juridiska komplikationer till sitt missbruk, kan han söka vård för att få hjälp med - komplikationerna! Likaså om drogerna tar slut eller han kommer upp i så höga doser att han inte kan finansiera dem längre - då infinner sig ofta den prisade ´vårdmotivationen´. Det innebär inte att den drogberoende för ett ögonblick umgås med tanken på att sluta knarka, vilket många oerfarna behandlare tror. Dessa frivilliga vårdperioder tjänstgör alltså oftast som ett slags rundsmörjningar: efter en sådan översyn är man kapabel att köra hårt ett slag igen. Men en del missbrukare vill verkligen sluta, vanligen därför att de inte längre orkar med det hårda livet i missbrukarmiljöerna. De flesta som slutar tycks då göra det utan någon som helst behandling! ´Vill man sluta så lägger man av´ är det besked man brukar få av dem som slutat varaktigt. Andra återfaller dock trots de bästa föresatser, därför att de inte orkar stå emot trycket och tvånget från sitt drogbegär." (1978)

• "Vi får inte glömma att det också finns en primitiv mytbildning kring tvångets välsignelser. Tvånget i sig kan aldrig garantera någon framgång i behandlingsarbetet. Om man har en alkoholist-narkoman tvångsomhändertagen en vecka eller ett år påverkar inte nämnvärt drogberoendet." (1978)

• "Men avgiftning behöver man inte tvinga folk till, det söker de som regel själva när de inte orkar med missbruket längre. Vad ett meningsfullt tvång bör sättas in för är att stadga upp en fortsatt nykterhet. Men för detta krävs inte i första hand omhändertaganden och frihetsberövanden utan det kan i stor utsträckning vinnas genom ålägganden, föreskrifter, stöd och övervakning. Tvånget i sig garanterar aldrig framgång i behandling av missbrukare, och dåligt tvång är sämre än inget tvång alls, men ett vettigt och konstruktivt tvång är i de flesta fall en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att få missbrukaren på fötter." (1981)

Externa länkar

Nils Bejerots texter och föreläsningar

Johansson, Per (2021): Varför väcker Nils Bejerot än idag sådan ilska? Drugnews 2021-06-13.

SvD Ledarredaktionen poddavsnitt (2021-08-17): Allt dåligt är inte Nils Bejerots fel.