Lina Makboul, född 1973, är en svensk journalist.

  • Om journalistkollegor under #metoo:
    Jag insåg med förvåning att denna Facebookgrupp, som nästan bara utgjordes av journalister, var helt ointresserad av transparens. Just denna del av samhällskroppen, som journalisterna själva skapat, borde helt enkelt inte granskas.
  • Om motståndet mot Makboul och hennes granskning av medier under #metoo:
    Jag måste uppehålla mig en stund vid hatet. Vid den mardröm som uppstår när falska anklagelser viner genom luften. När hundratals främlingar sveps med. När fakta inte biter. När sanningen har sålts på auktion och folkdomstolens pöbel marscherar genom sociala medier på jakt efter blod. Det handlar om människor som säger sig stå upp för det goda. Några av dem satt på min arbetsplats.
  • Jag känner förakt för delar av min yrkeskår, alltså ren och skär förakt. För jag har svårt att förstå varför vi journalister inte förstår att vi är makthavare och vilken makt vi har. När politiker gör bort sig och vi avslöjar att dom har gjort något dumt och vi jagar dom tills dom ställer sig i nån direktsändning och pudlar, så undrar jag varför vi inte pudlar när vi gör fel. Varför vi inte kan erkänna när vi gör fel. För om man tittar på det som hände under metoo så var det ju faktist så att vi hängde ut människor på löpsedlar och anklagade dom för det värsta man kan anklaga nån för, och sen så fälls dom här medierna i pressens opinionsnämnd och sen så ska vi låtsas att allting är bra. Men det har ju inte funnits någon självrannsakan, upplever jag, inom vår kår om metoojournalistiken. Jag kan också tycka att om vi på allvar rannsakar oss själva så måste vi ju också be om ursäkt när vi har gjort fel. När vi har trampat helt åt helvete fel så måste vi ju be om ursäkt för det.
  • Om Expressens ändrade beslut om namnpublicering av Fredrik Virtanen under metoo:
    Än idag så förstår inte jag vad det är som gör att Expressen publicerar namn på Virtanen, vad det är dom har som gör att Thomas Mattsson ändrar sitt publicistiska beslut i det här fallet.
  • Jag tror att vi journalister är betydligt sämre än andra makthavare på att idka självkritik och på att ställa upp och svara på frågor om hur vi har agerat och varför vi har gjort dom publiceringar vi har gjort.
  • Om sitt arbete med Uppdrag gransknings program om metoo:
    Det jag hade emot mig var ju en rörelse, en revolution, eller en väckelse, eller vad man nu vill kalla det, som menade att en kvinnas vittnesmål om övergrepp inte får ifrågasättas och att jag som kvinna per automatik borde tro på alla min medsystrar. Det var det här jag hade emot mig. Jag som journalist, [det] är ju inte min uppgift att tro på saker. Mitt jobb som journalist är att förhålla mig kritiskt till allt som sägs och hitta belägg för att det som sägs är sant och relevant. Det var ju dom här bitarna som krockade under den här granskningen.
  • När metoo pågick så läste inte jag artiklarna för jag var fullt upptagen med ett annat jobb, [...] men när jag började läsa artiklarna så tänkte jag 'Men vad i helvete, har det här verkligen publicerats?'
Wikipedia har en artikel om:
Lina Makboul