Lars Adaktusson

svensk journalist och politiker
Citat relaterade till Lars Adaktusson.
  • Som journalist ser man gärna sig själv som höjd över kritik utifrån. [...] Man ägnar sig nästan hellre åt att analysera den som framför kritiken än vilken kritik som kommer och vad innehållet egentligen är. Där finns det fortfarande väldigt mycket att göra upp med tycker jag. [...] Det finns en oförmåga att ta till sig kritik utifrån.
  • Vi är alla överens om att mediernas inflytande, mediernas makt, har ökat, men vi har inte sett att ansvarstagandet ifrån mediernas håll har ökat. Det ser vi i integritetssammanhang. Vi ser hur människors privatliv länmnas ut kanske på ett sätt som inte har skett tidigare. Vi ser det i namnpubliceringssituationer där personer som är misstänkta för brott namnges på ett annat sätt än vad som har skett tidigare och vi ser det också i dynamiken och i framväxten av dom här dreven som blir allt mer hårda och brutala gentemot den som står i händelsernas centrum. Proportionerna drivs upp och står inte i paritet till den verkliga händelsen. Där saknas det ett ansvarstagande.
  • USA har ett system som är intressant. Det finns en annan attityd där. En annan inställning redaktionellt till felaktigheter. The New York Times har i alla år haft en helsida i stort sett varje dag med rättelser. Där ser man rättelserna och korrigeringarna som ett sätt att bygga upp trovärdigheten för produkten och för tidningen. [I Sverige] ser vi det lite tvärt om: Går vi in och rättar och korrigerar så förlorar vi i trovärdighet. Det är en annan attityd. Jag tror också att acceptansen för sakfel och för felaktigheter generellt sett i medierna är mycket mindre på de stora redaktionerna i USA än vad det är här.
  • Det finns en nästan reflexmässig reaktion inom journalistiken att blir man kritiserad så ska man alltid försvara sig [...] och jag tror ju att det där är helt fel väg att gå. Jag tror ju att det är en styrka att erkänna egna fel. [...] Tittar man på USA till exempel så är det en helt annan tradition när det gäller hur man hanterar egna tillkortakommanden och redaktionella fel. Dom stora tidningarna har ju ofta helsidor med rättelser [...] och det är inget som ses som någon form av svaghetstecken som undergräver förtroendet, utan tvärtom; man ser det som en styrka att erkänna att man hade fel. Det skulle vi behöva mer av i svenska medier.