Jean le Rond d'Alembert

Jean le Rond d'Alembert (16 november 1717—29 oktober 1783), fransk matematiker och filosof, en av encyklopedisterna.

Ur Inledning till encyklopedin (1751) i svensk översättning (1981) av Jan Stolpe.

• Var kristna [...], men var så pass mycket kristna att ni inte alltför lättsinnigt anklagar era bröder för att inte vara det. — s. 23

• Inget är mer obestridligt än att våra sinnesförnimmelser existerar. — s. 30

  Rien n’est plus incontestable que l’existence de nos sensations.

• De mest abstrakta begreppen, de som vanliga människor betraktar som de mest svårgenomträngliga, ger ofta störst klarhet: ju mer sinnligt gripbara egenskaper vi undersöker hos ett ting desto dunklare blir våra idéer. — s. 54

• Politiken — ett särskilt slags moral av en högre form, till vilken den vanliga moralens principer ibland blott kan anpassa sig med stor list. — s. 65

• Teleskopet — det hjälper bara dem som kan se. — s. 76

• Ty bara friheten att handla och tänka kan leda till stora ting. — s. 102

  il n’y a que la liberté d’agir & de penser qui soit capable de produire de grandes choses

• Ju mer obildat ett sekel är desto mer upplyst tror det sig vara om allt som det kan veta. — s. 118

• Andens osäkerhet och fåfänga är så stor att anden alltid behöver en åsikt att hålla sig till: anden är ett barn som man måste ge en leksak för att kunna ta ifrån det ett farligt vapen; den kommer själv att göra sig kvitt denna leksak när förnuftets tid är inne. — s. 127

• England, där latinet tycktes ha tagit sin tillflykt, börjar nu omärkligt överge bruket av detta språk, och jag betvivlar inte att England snart kommer att följas av svenskarna, danskarna och ryssarna. Före sjuttonhundratalets slut blir en filosof som grundligt vill sätta sig in i sina föregångares upptäckter således tvungen att belasta sitt minne med sju—åtta olika språk, och efter att ha förbrukat den värdefullaste tiden av sitt liv med att lära sig dem kommer han att dö innan han hunnit börja studera själva saken. — s. 143

  l’Allemagne, où le Latin sembloit s’être réfugié, commence insensiblement à en perdre l’usage : je ne doute pas qu’elle ne soit bien-tôt suivie par les Suédois, les Danois, & les Russiens. Ainsi, avant la fin du dix-huitieme siecle, un Philosophe qui voudra s’instruire à fond des découvertes de ses prédécesseurs, sera contraint de charger sa mémoire de sept à huit Langues différentes ; & après avoir consumé à les apprendre le tems le plus précieux de sa vie, il mourra avant de commencer à s’instruire.

• Barbariet varar i sekler, det tycks vara vårt element; förnuftet och den goda smaken härskar blott övergående. — s. 155

  la barbarie dure des siecles, il semble que ce soit notre élément ; la raison & le bon goût ne font que passer.