Esaias Tegnér

Esaias Tegnér, född 1782 i Kyrkeruds komministerboställe i By församling i Värmland, död 1846 i Växjö, Småland. Skald, biskop, professor.

Ty mannens mod är qvinnan kärt,

det starka är det sköna värdt;

de begge passa för hvarannan;

som hjelmen passar sig för pannan.

"Frithiofs saga" (1825). Kapitel 1, Frithiof och Ingeborg.

I Febi värld, i vetande som dikt,

är allting klart: klar strålar Febi sol,

klar var hans källa, den kastaliska.

Vad du ej klart kan säga, vet du ej:

med tanken ordet föds på mannens läppar:

det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

"Epilog vid magisterpromotionen 1820". Febus är förnuftets gud Apollo.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,

Det dör som en stormvind i öknen bort.

"Det eviga" från 1808 (omarbetad 1810 och 1828).

Kung Karl, den unga hjälte,

Han stod i rök och damm.

Han drog sitt svärd från bälte

Och bröt i striden fram.

"Hur svenska stålet biter,

Kom, låt oss pröva på!

Ur vägen, moskoviter!

Friskt mod, I gossar blå!"

En skägglös dundergud.

Han kunde icke vika,

Blott falla kunde han.

Dikten "Karl XII" från 1818

• Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
  folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer,
  ur skuggan av min dal jag ägnar dig en sång.
  Dig söver smikrets röst; hör sanningens en gång!
  • Ur "Svea" (1811).

• Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt!
  Låt skörden blomstra upp i dina skogars natt!
  Led flodens böljor kring som tamda undersåter,
  och inom Sveriges gräns erövra Finland åter!
  • Ur "Svea" (1811).

• Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
  Ren är som malmens din klang, säker som solen din gång.
  Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
  dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
  Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
  tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent.
  • Om svenska språket. Ur dikten "Språken" (1817).

• Vattnet såg sin Skapare och rodnade.
  • Enligt uppgift (från vem?), källan är osäker, är detta Tegnérs studentuppsats (1799) i sin helhet. Ämnen var bröllopet i Kana.