Cissi Wallin, svensk debattör.

Cissi Wallin (2013)
  • Jag hatar män. Skojade bara.
    • Kvällsöppet, i samband med debatt om feministisk porr, 3 nov 2011.
  • Men det gör jag också.
    • Om fildelning. Radio 1, 11 november 2011
  • Reporter: Tycker du att man borde få publicera allvarliga brottsanklagelser mot namngivna personer rent generellt eller är det i vissa fall?
    Wallin: Jag tycker att det handlar framför allt om mäktiga personer som har missbrukat... Makt kommer ju alltid med ett ansvar... Dom har missbrukat sin makt och då får man faktist ta att den här typen av anklagelser... När dom kommer fram så... Det är nånting man får hantera utan att blanda in lagstiftningen eller polisen eller rättsväsendet tycker jag.
    • Kulturnyheterna kl 18:15, SVT, 26 augusti 2020.
  • Fixeringen vid detaljerna som troligtvis inte är avgörande, och fixeringen vid vem som ska få "äga" och tycka vad utan att stöta sig med någon annan, gör uppenbarligen folk helt utmattade. Det är svårt att göra rätt när det samtida debattklimatet lämnar så otroligt lite utrymme för att överhuvudtaget tänka olika. I det klimatet orkar man inte ens brinna för en hjärtefråga, för då finns det alltid någon som snabbt ska tala om för en att man brinner på fel sätt. Eller menar att man måste brinna för allt på samma gång. Annars är det som att ens engagemang inte betyder någonting alls. De som gör något granskas och straffas mer än de som inte gör ett skit.
  • Jag har ju befunnit mig i en ganska homogoen vänsterfeministkrets, mest kvinnor men även några män, där åsiktsdoktrinen och konsensuskulturen har varit väldigt stark. [...] Vissa saker du gör, vissa beslut du tar, kostar väldigt mycket socialt för att människor tycker då att du sviker dom egna idealen. Är jag med hos dig [Navid Modiri] så normaliserar jag allt möjligt som du har gjort eller sagt, eller gäster du... [...] Hela kärnan i den, som har spårat ur, det är guilt-by-association.
  • Feminism har till viss, eller ganska stor del skulle jag säga, har blivit en identitet på nätet, framförallt bland ganska unga människor, där man köper ett färdigt koncept, en färdig livsstil i stort sett. Du får inte ha några avvikande åsikter. Om du har en feministisk teori som du tror på så måste du köpa en hel dogm, annars är du problematisk, du är priviligierad, du ska hålla käften, du ska check your facts. Det är en sekterism som verkligen har spridit sig, som är... Ingen människa kan må bra i det. Det är jag övertygad om. Det bara reproducerar den här psykiska ohälsan som unga kvinnor redan har ganska mycket problem med.
  • Nu har jag väl klivit av, för jag har yttrat åsikter och tankar som jag egentligen alltid har haft. [...] Om kön till exempel. Om könsidentitet har jag en ganska tydlig ståndpunkt. Det är ju väldigt problematisk i den här wokekulturen, i den här sekterismen där alla ska tycka likadant och köpa samma dogm.
  • Jag har ju skrivit i mina sociala medier att om jag har hängt ut nån på ett sätt som har varit fel och den personen känner att 'Fan, vad du gick på mig på ett jävla oskönt sätt!' då är man mer än välkommen att höra av sig och så snackar vi. Och jag har också bett personer offentigt om ursäkt. Det blir ju så jävla svartvitt, typ som att jag har förstört nåns liv. Jag har varit en del av en kultur; jag har själv reproducerat ett beteende, en mentalitet, som jag nu successivt har förstått är jävligt kontraproduktiv och självklart också har skadat människor. Till en viss... Mer eller mindre liksom. Men det är inte så att jag 'Snälla ge mig er förlåtelse!'
  • Om #metoo:
    Jag blev del av en rörelse, av en kraft, som var god, som är god, men bieffekten kan bli att man letar efter avsikter och förtryck där det inte finns. [...] Det blev en sån anda, det blev en sån tid där det blev flockmentalitet. Många skulle springa åt samma håll.
  • Det som hände i många metoo-branschgrupper, [...] kvinnor outade män, förrövare då, och det fanns alltid flera kvinnor, eller nån, i varje grupp som kände eller hade en relation till den här mannen som blev outad. 'Han är ju min chef!' eller 'Han är ju min sambo!' eller 'Det är min kompis!' eller 'Det är min brorsa!' Hur ska man göra då? Och då fanns det ju ett krav på, det jag menar med demonisering det är klart man ska demonisera förrövare det tycker jag ju, att man ska ta avstånd från olika personer. Och jag var ju också med och krävde det. [...] Man tar ju inte avstånd från nån man älskar. Det är ju inte så att jag skulle skilja mig imorgon ifall nån anklagade min man för våldtäkt. Det beror på... Det är ju lätt att säga men, nej, jag tror inte att jag skulle göra det. [...] Man är inte enkom en förrövare, man är inte ond eller god.
  • Ursäkta mig, men folk får fan lära sig att sätta sina egna gränser. [...] Det finns inget som heter mikroaggressioner. [...] Folk kallar för fan att nån säger emot för en härskarteknik. Det är ett galet klimat, och jag har i allra högsta grad varit en del av att bara lägga vedträn på det här galna klimatet.
  • Om sin text "Publiken kräver raseri – jag föll för pressen" den 1 juni 2021 i Expressen[1]: Jag står för det jag har gjort rätt och jag står för det jag har gjort fel och man är i progress. Det är jättetråkigt med människor som inte verkar ha utvecklats sedan fosterstadiet. Jag vill inte vara en sådan person. [...] Jag tycker det är spännande att stanna upp, att reflektera, att mogna, att komma in i nya faser i livet, och då väljer jag att skriva om det. Och det här var en text. [Om någon säger] 'Det är inte genuint!' Vad ska jag säga för att övertyga dig? Vad har jag för skyldighet att bevisa någonting för dig? Och hur ska det gå till?
  • Jag har aldrig funkat så bra i grupp med någon. Jag är inte en grupperson, jag är en odd loner. Jag mår inte så bra i grupp. Folk som inte känner mig, som har en bild av mig som en offentlig person, dom har kanske läst mina texter, dom har kanske en bild av att jag är en väldigt extrovert människa [...]. Jag är ganska mycket tvärtom. Jag är ganska introvert. [...] Gruppen har aldrig lockat mig. Sen har jag ju inte velat vara en enstöring eller en outsider, så jag har ju ändå sökt mig till grupper och försökt. [...]
  • Det här får man ju inte säga högt [...] Jag har ju haft mycket lättare att samarbeta med män än med kvinnor. Jag har kvinnor som jag har samarbetat med i flera år, som jag fortfarande samarbetar med, som det går hur bra som helst med. Men om man slår ut det procentuellt, jag har inte jobbat med så många män men jag har haft manliga chefer och uppdragsgivare, det har ju funkat mycket bättre.
  • Om cancelkultur och woke:
    [Jag lyssnar på brittska konservativa poddar och YouTubers som Douglas Murray] [...] Det är väldigt intressant att se hur dom har genomskådat dom sämsta egenskaperna hos den goda vänsterrörelsen. [...] Att man vill skapa trygga rum och när nånting inte känns tryggt, då canclar man någon. Man canclar ett ämne: 'Det här får vi inte prata om.' Man canslar personer: 'Dom här personerna är farliga eller otrygga, dom tar vi bort.' Man börjar triggervarna. Och det förekommer ju absolut hos män inom rättviserörelsen, men jag tror att det är mycket mycket större hos kvinnor...
  • Jag har väl för ganska länge sedan nu bestämt mig för att [...] inte ta dom här debatterna eller initiera dom här dreven. Jag tycker ju inte själv att det har varit drev, men jag förstår ju nu att det har uppfattats så [...]. Jag vill inte vara en ledare. Jag vill inte vara den som eldar upp folk till att springa i flock mot en enskilt person. [...] [Jag är] helt ointresserad av det här kommentarsfältskriget. [...] Och jag vill inte vara någons feministiska ikon. Jag tycker det är djupt obehagligt att vuxna kvinnor har satt upp citat av mig på väggen [...], eller har en T-shirt med mitt ansikte. Jag tycker att det är jättecreepy. Snälla ha inte det. Tryck inte T-shirts med mitt ansikte. Jag vill inte det. Jag tycker det är osunt.
  • Det som är, faktiskt ett demokratihot nu tycker jag som vi ser liksom i hela världen men även i Sverige ett rejält hot mot yttrandefriheten, det är när man kommer in på det här med cancel culture som en del tycker är påhitt. Det är inte påhitt för det sker hela tiden [men] vi hör inte alltid om det för att det just sker i det dolda, att människor blir avbokade, dom blir utfrysna ur samtal, man stänger ned det fria samtalet. Man låter dom här känslorna kring nån jävligt oklar otrygghet kring personer eller ämnen sätta tonen. Och det är ett stort demokratihot att "Det här ämnet får vi inte prata om för det är för tabu. Det är för känsligt. Nån kan känna sig kränkt." Det har sedan ganska länge krupit sig in på universitet att studenter kräver trigger-varningar för att prata om vissa ämnen. Vissa lärare ska sparkas för att dom [...] berättar om verkligheten på ett sätt som känns otryggt, och det är ett jättestort demokratihot och det måste vi verkligen kämpa för att vända.
Wikipedia har en artikel om:
Cissi Wallin