Christopher Hitchens

Citat relaterade till Christopher Hitchens.

If you examine the record of the so-called the anti-war movement in this country and imagine what would have happened had its counsel been listened to over the last 15 and more years, you would have a world in which the following would be the case:
Saddam Hussein would be the owner and occupier of Kuwait, he would have succeeded in the annexation, not merely the invasion, but the abolition of an Arab and Muslim state that was a member of the Arab League and of the United Nations. And with these resources as we now know because he lost that war, he was attempting to equip himself with the most terrifying arsenal that it was possible for him to lay his hands on. That's one consequence of anti-war politics, that's what would have happened.
In the meanwhile, Slobodan Milosevic would have made Bosnia part of a greater Serbia, and Kosovo would have been ethnically cleansed and also annexed. The Taliban would be still in power in Afghanistan if the anti-war movement had been listened to, and al-Qaeda would still be their guests. And Saddam Hussein, with his crime family, would still be privately holding ownership over a terrorized people in a state that's been most aptly described as a concentration camp above ground and a mass grave underneath it.
Now if I had that record politically, I would be extremely modest, I wouldn't be demanding explanations from those of us who said it's about time that we stop this continual capitulation to dictatorship, to racism, to aggression and to totalitarian ideology. That we will not allow to be appeased in Iraq, the failures in Rwanda, and in Bosnia, and in Afghanistan, and elsewhere. And we take pride in having taken that position, and we take pride in our Iraqi and Kurdish friends who are conducting this struggle, on our behalves I should say.
- Om man ser till den så kallade antikrigsrörelsens historia i det här landet och föreställer sig vad som skulle ha inträffat om man hade lyssnat till dess råd under de senaste femton åren och därefter, så skulle man ha en värld där följande vore rådande:
  Saddam Hussein skulle vara Kuwaits herre och ockupant. Han hade lyckats med annekterandet, inte bara invasionen utan även avskaffandet av en arabisk och muslimsk stat som var medlem i Arabförbundet och Förenade nationerna. Och med dessa resurser, vilket vi numera känner till eftersom han förlorade det kriget, försökte han förse sig själv med den mest skräckinjagande arsenal som det var möjligt för honom att lägga händerna på. Det är en konsekvens av antikrigspolitik. Det är vad som hade inträffat.
  Under tiden hade Slobodan Milosevic gjort Bosnien till en del av ett Storserbien och Kosovo hade blivit etniskt rensat och annekterat. Talibanerna skulle fortfarande vara vid makten i Afghanistan om antikrigsrörelsen hade lyssnats till, och al-Qaida skulle fortfarande vara dess gäster. Och Saddam Hussein, med sin kriminella familj, skulle fortfarande inneha privat ägarskap över ett terroriserat folk i en stat som mest träffande beskrivits som ett koncentrationsläger ovan jord och en massgrav därunder.
  Om jag hade en sådan politisk meritlista så skulle jag vara mycket anspråkslös. Jag skulle inte kräva förklaringar från de av oss som sade att det är på tiden att vi stoppar denna fortsatta kapitulation inför diktatur, rasism, agression och totalitära ideologier. Att vi inte låter oss blidkas i Irak, misslyckandena i Rwanda och i Bosnien och i Afghanistan och annorstädes. Och vi känner stolthet inför att ha intagit denna hållning. Och vi känner stolthet inför våra irakiska och kurdiska vänner som för denna kamp å våra vägnar.
- Uttdrag ur debatt mellan Christopher Hitchens och den brittiske politikern George Galloway angående Irakkriget, 14 september 2005. [1][död länk]