Carl Johan Schlyter
svensk rättslärd och lagutgivare
Carl Johan Schlyter (1795–1888), svensk rättslärd och lagutgivare.
- Härmed öfverlemnas nu sista bandet af detta, efter fämtiofäm års träget arbete fullbordade verk, i allmänhetens händer. Af dem som verkligen äro behörige domare öfver det sätt, hvarpå mitt arbete blifvit utfördt, väntar jag icke blott den rättvisa jag har rätt att fordra, och hvilken jag från detta håll under den långa bana jag haft att genomvandra, hittills fått i fullt mått åtnjuta, utan jag hoppas ock på fortfarande af det mig visade välvilliga öfverseende med brister, hvilka från början minst för mig själf varit fördolda, och utan tvifvel komma att blifva mest märkbara i detta sista band, som jag under en hög ålderdom utarbetat. Hvad rättvisa, för att nu icke tala om öfverseende, som från vissa andra håll är att vänta, vet jag väl, äfven genom någon liten i den delen vunnen erfarenhet. Författare skola ej saknas, hvilka, ”i förlitande på en större insigt än de verkligen ega, tro sig kunna göra lycka med hvarjehanda hugskott”, och naturligtvis blir i synnerhet denna ordbok, likasom de förut utgifna glossarierna, det experimentalfält, där de framträda, och ”af begäret att vinna ära genom märkvärdiga upptäckter, förledas att såsom oriktigt klandra sådant som de ej förstå, och som dock är sannt och visst”. Sådane hjältar skola blifva allt tapprare, ju mera de kunna räkna på att jag, om ock ännu vid ett efter deras tycke redan alltför långvarigt lif, dock skall allt mera sakna både förmåga och lust att gripa till vapen, ”och de läromästare som uppträda på min döda mull, behöfva icke frukta att blifva af mig vederlagde”. De kunna dock ej vara säkre att icke på dem en gång kan uppfyllas det, som vid utgifvandet af detta verks första band ytrades af mig och min dåvarande medarbetare: ”skulle på vår döda mull vi och våra arbeten blifva sanningslöst smädade, så skall äfven då, hoppas vi, uppstå någon rättvisans vän, som genom sanningens framdragande skall bevisa oss den sista äretjensten”. Jag hyser ännu detta hopp, men jag hoppas endast att sanningen skall segra. Jag har offrat en lifstids mödor åt sanningens framdragande i de vetenskapliga ämnen, hvari det tillhört mig att forska, och jag kan därför icke önska att sanningen skall bekämpas till försvar för de mistag som jag med bästa vilja ej kunnat undgå; men jag önskar att den sanning som jag funnit, om hon ock ej kunnat göras för alla klar, ej må, genom brist på kunniga försvarare, nödgas gifva vika för de af oförståndet och tilltagsenheten såsom oemotsägliga upptäckter framkastade förvirrade påfund och falska klyftigheter. Genom rätta arbetares redliga verksamhet skall sanningen allt klarare utredas och allt falskt väsende kraftigt motstås — det är hvad jag önskar och hoppas.
- Ur företalet till Samling af Sveriges Gamla Lagar, Band XIII: Ordbok (1877)