August Strindberg

August Strindberg, född den 22 januari 1849, död den 14 maj 1912, var en svensk författare och konstnär.

August Strindberg (ungefär 1900)

Romaner

Röda rummet

• - Nå, men vad lever han på?
  - Ingenting just! Han står ibland modell åt den praktiske Lundell och då får han en bit paltbröd, och det lever han på en dag eller så, och så får han ligga på golvet i hans rum om vintrarna, för "han värmer alltid litet", säger Lundell, när veden är så dyr; och det var ganska kallt här i april månad.
  • Om filosofen Olle Montanus.

• Han var blek som ett lik, kall och lugn som ett lik, vilket uppgivit hoppet om en uppståndelse.
  • Om den hungrige filosofen Ygberg.

• - Hur skall man kunna tro dig, som inte har någon moral?
  - Se där ha vi ordet igen! Det är ett märkvärdigt ord; det besvarar alla frågor, avklipper alla resonemang, försvarar alla fel, egna, men icke andras, nedslår alla motståndare, talar både för och emot, alldeles som en sakförare! Nu slog du mig med det, nästa gång slår jag dig! Farväl, jag måste gå hem, ty jag har lektion klockan tre! Farväl! Lycka till.
  • Ur en diskussion mellan Falander och Rehnhjelm.

• - Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt, sade snickarn. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi...
  Fruntimmerna hade försvunnit och lämnat en packe småskrifter efter sig.
  - Fy fan vad det luktar eau-de-cologne! Alldeles som efter pyschor! sade snickarn. En pris, skomakarn!
  • Ur kapitlet I Vita Bergen.

Hemsöborna

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten var inne med skötekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kom i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på abeteket och hämta gråsalva åt grisen, och så skulle de på posten och få ett frimärke, och så skulle de ner till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen mot ett halvpund småtärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp. Och så kom de äntligen i båt, men Carlsson ville styra, och det kunde han inte, för han hade aldrig sett en råseglare förr, och därför skrek han, att de skulle hissa focken, som inte fanns."

Tjänstekvinnans son

• Härliga, sedliga institution, heliga familj, oantastliga, gudomliga instiftelse, som skall uppfostra medborgare till sanning och dygd! Du dygdernas påstådda hem, där oskyldiga barn torteras till sin första lögn, där viljekraften smulas sönder av despoti, där självkänslan dödas av trångbodda egoismer. Familj, du är alla sociala lasters hem, alla bekväma kvinnors försörjningsanstalt, familjeförsörjarens ankarsmedja, och barnens helvete!

Pjäser

Fadren

• Ja, jag gråter, fastän jag är en man. Men har icke en man ögon? Har icke en man händer, lemmar, sinnen, tycken, passioner? Lever han icke av samma föda, såras han icke av samma vapen, värmes han icke och kyles av samma vinter och sommar som en kvinna? Om ni sticker oss blöda vi icke? Om ni kittlar oss kikna vi icke? Om ni förgiftar oss dö vi icke? Varför skulle icke en man få klaga, en soldat få gråta? Därför att det är omanligt! Varför är det omanligt?

Brev

"Kära fröken! Jag, den ryslige Strindberg, har så förfört den älsklige Heidenstam, och så fängslat honom i Gropen på Grand Hôtel att Ni, om Ni icke vill försaka hans angenäma sällskap måste hålla till godo med mitt äfven, varför Ni endast har att välja att stiga i droskan som väntar utanför Er port."

Inbjudan till författaren Ellen Key i april 1890 att ansluta sig till Strindberg och Verner von Heidenstam vid ett flera timmar långt festande. Citerat ur Per Gedins "Verner Heidenstam - ett liv", Bonniers 2006, s. 123

Övriga citat

• Genom att försöka med det omöjliga når man högsta graden av det möjliga.
  • Ur Världens bästa citat (1987), s. 81