Anna Lindh
Anna Lindh (19 juni 1957 – 11 september 2003) var svensk politiker (socialdemokrat), Sveriges utrikesminister 1998-2003.
- "Sharon gick till val på att skapa säkerhet, men resultatet är det motsatta. Israels regering bär huvudansvaret för den nuvarande krisen.
Men palestinska självmordsbombningar och andra terroraktioner mot oskyldiga israeler är också hänsynslösa illdåd som bara kan fördömas. Det är helt oacceptabelt att extremister och fundamentalister bedriver en värvningskampanj bland unga människor i de palestinska områdena. Den palestinska myndigheten måste ta sitt ansvar och använda alla lagliga medel för att gripa och ställa de skyldiga inför rätta."
- Inledningsanförande vid Mellanösterndebatt i riksdagen den 21 mars 2002.
- "Freden är möjlig. Men frågan är hur högt priset för de båda folken ska tillåtas bli under vägen dit, och hur våldsspiralen påverkar människor uppfattning om vad fred egentligen är.
Nu måste båda parter ta sitt ansvar för att inte ge extremisterna vetorätt över regionens framtid. Hatpropagandan måste stoppas och förtroendet byggas upp på nytt, steg för steg, mot en fredlig och rättvis lösning. Här spelar fredskrafterna på båda sidor, som trots motstånd arbetar vidare med mod och envishet, en viktig roll. De har vårt starka stöd."
- Inledningsanförande vid Mellanösterndebatt i riksdagen den 21 mars 2002.
Mänskliga rättigheter
redigera- "Mänskliga rättigheter handlar om de klassiska politiska friheterna, om de religiösa friheterna - men också om ekonomiska och sociala rättigheter.
Nu är de också på svenska näringslivets dagordning, vilket jag tycker är mycket glädjande därför att ni har instrument att påverka.
När jag var miljöminister hade jag ett mycket nära samarbete med svenska företag som verkligen gick i spetsen när det gällde miljötänkande i företagsvärlden.
Det fanns olika skäl till företagens engagemang: Vissa gjorde det för att de hade en VD som var särskilt intresserad och drivande, som Leif Johansson på Volvo. Andra för att det var kommersiellt gångbart, för att de helt enkelt kände att det låg i tiden. Och i efterhand kunde många av dem vittna om att det som var miljövänligt också var ekonomiskt hållbart.
Men oavsett varför man började närma sig miljöfrågorna skapade det positiva cirklar där svenska företag sporrade varann, där konsumenterna och olika organisationer drev på, och där samtidigt Sverige, med stor trovärdighet, drev miljöfrågorna i olika internationella fora. Idag är det en orimlighet att ett ledande svenskt företag skulle sakna en miljöpolicy.
Jag tror att vi nu är i motsvarande läge när det gäller mänskliga rättigheter. När FN-chefen Kofi Annan lanserade sin vision "Global Compact" i januari 1999 på World Economic Forum i Davos, om 'Good global citizenship' för mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö, var responsen massiv från företag, regeringar, organisationer och enskilda. Den översteg hans vildaste förväntningar och efter ett halvårs påtryckningar var han helt enkelt tvungna att konkretisera och permanenta visionen. Nu har Global Compact en fast organisation och leds av förre ABB-chefen Göran Lindahl.
Det är naturligt att företagen har en roll när det gäller mänskliga rättigheter. Hälften av världens 100 största ekonomier är idag företag och företag spelar en central roll i människors liv.
Många företag är globala och kan sprida goda exempel och verka för positiva förändringar i de samhällen de verkar. Precis som när det gäller miljön tror jag att det personliga engagemanget kommer att vara en viktig drivkraft.
Men det ligger också i företagens eget intresse. När livsstil och värderingar blir allt viktigare är det farligt att riskera sitt varumärke. Jag är övertygad om att svenska konsumenter är beredda att betala de eventuellt ökade kostnader som det kan innebära att respektera de mänskliga rättigheterna.
Det är också nödvändigt för att vi ska kunna möta globaliseringens problem. Vi vet att globaliseringen kan skapa ökad välfärd, ökad läskunnighet och minskad fattigdom."
- Tal vid SNS/Amnesty-konferensen "Mänskliga rättigheter - företagens ansvar", 6 september 2001. [1]
Jämställdhet
redigera- "Madeleine Albright gjorde en oerhört viktig grej. Hon bildade Utrikesministrarnas kvinnliga klubb, och bjöd på middag en gång om året i New York. Det gav en del prestige till oss andra kvinnliga kolleger."
- Aftonbladet den 7 januari 2001.
Terrorism
redigera- "Vi ser att kampen mot internationell terrorism får legitimera också inhemska konflikter som i Tjetjenien, angrepp på den palestinska myndigheten eller att rättssäkerheten får stryka på foten. Sverige har därför drivit rättsäkerheten i EU:s nya system för spärrande av terroristers tillgångar som bygger på tydliga kriterier, ordentlig bevisvärdering, undantag för livets nödtorft och möjlighet till överprövning och rätt till skadestånd om ett beslut blivit fel. När det gäller de tre svenskar som fått sina tillgångar spärrade efter beslut i FN:s sanktionskommitté, har UD, utan att värdera bevisningen mot dem, förmedlat deras krav på omprövning av beslutet till sanktionskommittén."
- Debattartikel i Göteborgs-Posten den 20 december 2001.
