Aniara

Aniara är ett epos av den svenska författaren Harry Martinson.

Citat

• Försök till räddning genom tankeflykt
  och överglidningar från dröm till dröm
  blev ofta vår metod.
  Med ena benet dränkt i känslosvall
  det andra med sitt stöd i känslodöd
  vi ofta stod.
  Jag frågade mig själv men glömde svara.
  Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
  Jag reste alltet runt men glömde fara -
  ty jag satt fånge här i Aniara.
  • Ur Aniara.

• Det finnes skydd mot nästan allt som är
  mot eld och skador genom storm och köld
  ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
  Men det finns inget skydd mot människan.
  • Ur Aniara.

• Till skänks har du skräcken likt en stjärna blänkt.
  Min vän, du vet för mycket utan att ha tänkt.
  • Ur Aniara.

• Hur svårt att tro på livet efter detta.
  Hur rätt att önska livet efter detta.
  Det är att visa glädje vid att leva
  och lust att till dess skönhet återvända.
  • Ur Aniara.

• Så tecknar jag i Aniaras natt
  en liten bild som envar kan förstå
  ur verklighetens rika sagoskatt.
  Och varje gång jag gör en arabesk
  i mimas hall om denna rymdgrotesk
  sin Basils rymdstad nog kan sägas vara
  så kan jag för en timme eller så
  få folk att sucka: bäst är här ändå.
  Från Basils falska himmel oss bevara
  Nej, hellre resa då med Aniara.
  
  Men snart går larmet. Klockorna förkunna
  att sagans bilder äro förbihunna
  av syner här som ångesten upptänder.
  Och snabbt till salarna jag återvänder.
  • Ur Aniara.