Andreas Malm

Citat relaterade till Andreas Malm.

• Till de mer beundransvärda Hamas-attackerna hör intrånget i kolonin Alei Sinai på norra Gazaremsan den 2 oktober: för första gången erövrade då palestinska militanter militär kontroll över en bosättning. Med sådana operationer är det fullt riktigt och naturligt av PLO-fraktionerna att samarbeta, och koordination förekommer också överallt. Att kapa alla band med islamisterna är inte möjligt. De är nu en gång en del av den palestinska befrielserörelsen.
  • Om Hamas attack mot den israeliska bosättningen Alei Sinai, 2 oktober 2001, då två israeler dödades och sexton sårades. Källa: Tidskriften Röda Rummet, nr. 3/2001.

• Så hur bör man ställa sig till kriget? En höger värd namnet ställer sig på maktens sida. Och en vänster värd namnet – vad gör den? Inte kan väl den stödja ett Hamas som är islamiskt, eller ett Hizbollah som bärs upp av den Islamiska Republiken av Iran? Endast den vänster som vänder ryggen till de konkreta insatserna låter sig vägledas av sådana argument. Frihet på marken är, i varje givet läge, vänsterns sak; att inte kunna ta ställning för frihetskamp med islamiska förtecken är sekulär puritanism, förankrad i islamofobi, diskvalificerad från varje relevans i massornas ögon i Rafah, i Shatila, i Dahiya...
  • Källa: Arbetaren, nr. 27/2006.

• ... varje iransk – eller syrisk för den delen – antitankmina i Hizbollahs händer, varje Iran- eller Syrientillverkad sprängladdad dron, varje luftvärnsmissil gömd i de libanesiska skogarna är lika många stenar i den vågskål som gör att Hizbollah, och de palestinska fraktionerna, kanske kan besegra Israel igen. Det vore ett socialt framsteg. Ett bakslag för de progressiva krafterna i Mellanöstern vore däremot om Hizbollah, Hamas, Syrien och Iran – de enda faktiskt existerande bålverken mot absolut amerikansk och israelisk dominans över regionen – neutraliserades militärt och ersattes av marionetter. Må det inte ske.
  • Källa: Arbetaren nr. 31/2006.

• Personligen kommer jag med glädje och stolthet att marschera igen tillsammans med tusentals palestinier och libaneser under Hizbollahs fanor [...] Jag kommer att göra det igen, och jag kommer att göra det igen, så länge dagens frontlinjer består.
  • Källa: Arbetaren nr. 31/2006.